En skadereglerare på ett av de större
försäkringsbolagen roade sig en gång i tiden med att samla in de
festligaste formuleringarna i försäkringstagarnas skadeanmälningar,
läser jag i ett gammalt exemplar av tidningen Se.
Här är ett axplock:
En Volvoägare: Jag trodde rutan var
nedfälld, men jag märkte när jag stack ut huvudet genom den, att
den var stängd.
En annan Volvoägare: Den andra föraren
ändrade sig plötsligt, så det fanns ingenting annat att göra än
att köra på honom.
Opelägare i Jämtland: Jag kan inte
betala reparationskostnaderna, ty jag underhålles av min svärmor
eftersom min hustru dog för tre år sedan.
Motorcyklist från Närke: Jag talade
om för den andra idioten vad han gick för och fortsatte.
En förfördelad skrev: Vittnet kallade
sig själv för gentleman, men jag tror det är riktigare att kalla
honom för garageföreståndare.
En som kört på en fotgängare skrev:
Jag körde över en karl, han erkände att felet var hans, för han
hade blivit överkörd förut.
Även kossor framställs i ofördelaktig
dager: Kon gick rakt emot bilen. Efteråt fick jag veta att hon inte
var riktigt klok.
En dam lämnar detta skakande referat
av en mopedolycka: Jag föll i vägbanan, min man fortsatte med sin
moped och körde sedan i diket. Om jag fick hjälp eller om jag reste
mig själv minns jag inte. Men när min man kom tillbaka och fick se
att jag överlevt blev chocken för svår för honom så han föll
ner avsvimmad.
En som blivit påkörd bakifrån skrev;
Jag stannade vid övergångsstället, då motparten körde mig i
stjärten utan min tillåtelse.
En skadeanmälan från Mellansverige:
Undertecknad var inbjuden på supé. Medan vi spisade varseblev jag
att någon hade vält min bil. Det var en son på stället som utfört
dådet. Han hade berusat sig på förhand och då jag försökte tala
förstånd med honom fick jag stryk och måste avslägsna mig från
platsen.
Skrattretande!
SvaraRadera