KONSTEN ATT GÖRA TV-KARRIÄR

 Någon särskild utbildning eller något speciellt utseende fordras inte för att bli en bra tv-medarbetare, påstår Gits Olsson i ett exemplar av tidningen Se från 1972 som jag sitter ute på landet och läser i den svenska sommaren nästan femtio år senare.
Nej, så här är det, konstaterar han:

Ämnar ni göra karriär på någon av televisionens nyhetskanaler måste ni först lära er det speciella tv-tugget.
I stället för att säga att Volkswagen måste återkalla cirka 2 000 bilar av modell K 70, bör ni säga ”Volkswagen måste återkalla alla bilar av modell K 70, det rör sig om ett antal i storleksordningen 2 000 bilar”.
I stället för att säga till ett intervjuoffer: ”Hur har du det då?” måste ni lära er säga: ”Hur upplever ni er aktuella situation?”
I stället för att säga ”Vad tycker ni om det?” ska ni säga ”Hur vill ni kommentera detta, om ni här ska göra att personligt ställningstagande?”

Det svåraste ögonblicket i en tv-mans liv kommer när han ska läsa upp utrikestelegram. För att kunna stirra tre miljoner tv-tittare i vitögat och säga ”den skärpta syrisk-israeliska schismen” måste man ha varit nykter i tre generationer.

Kom vidare ihåg
att en dörrvaktmästare på Kanslihuset man talat med ska kallas ”en talesman för regeringen”.
att killen som serverar vid statsministers bord på lunchrestaurangen ska citeras som ”regeringen närstående kretsar”.
att korvgubben utanför riksdagen – om han haft nåt nytt att berätta – ska kallas ”vanligen välunderrättat håll”.

Så långt Gits Olsson i tidningen Se av årgång 1972.