TRE SPIKAR I RAD NÄRA ATT KNÄCKA REDAN SEGERSÄKER REDAKTÖR

 Efter de två första grenarna i mångkampen på landet mellan kåsören och redaktör S ledde den sistnämnde med ointagliga 2-0 trots att det varit minsta möjliga marginal i båda disciplinerna.

-Men det är ju minigolfen som räknas, sa kåsören med hänvisning till att det redan på den tiden då de båda atleterna möttes i en tiokamp över två fullmatade tävlingsdagar, var avslutningsgrenen golf som vägde tyngst och hade högst status.

Det hela tillspetsades dock av att när de anlände till golfbanan låg denna helt öde så när som på funktionärerna bakom disken i biljetthallen. Det fanns alltså inte en enda amatörspelare som kunde vara i vägen eller några större sällskap som förhindrade de båda atleterna att spela banorna i rätt ordningsföljd. Inte ett enda störande moment i detta avseende skulle alltså finnas att skylla på för den som förlorade den här matchen.
-Jag har ett erkännande att göra. Jag har varit här och spelat en gång tidigare i år, sa redaktör S när de hade kvitterat ut klubbor och bollar
-Bra, sa kåsören. Det var skönt att höra för det är ju första gången som brukar gå bäst. Sedan sjunker resultaten.

Matchen började med redaktör S som etta i turordningen enligt den tidigare verkställda lottningen.
-Här gäller det att slå rakt, sa han när han lagt upp bollen på utslagspunkten för bana nummer ett. Och alldeles lagom hårt. Eller vad tror du?
-Jag säger ingenting, sa kåsören. Jag väntar tills det blir min tur.

De båda antagonisterna följdes åt i protokollet efter intensiv koncentration på de fem första hålen. Men på bana sex sa redaktör S när han lagt upp bollen och studerat hindret:
-Här är det ju ingen idé att sikta. Det är bara att slå och hoppas att man har tur.
Sedan slog han sju slag utan att komma igenom, varpå kåsören smekte bollen förbi hindret och rätt i koppen på första slaget.
Det fortsatte med att kåsören spikade både bana 7 och bana 8 till sin medtävlares stora häpnad.
-Tre spikar i rad, sa denne. Nu får du ge dig!

Sedan bröts sviten, men efter halva matchen var kåsören ändå i ledningen med inte mindre än 14 slags marginal.
-Jag tycker det verkar som om banorna lutar, sa redaktör S. Alla mina bollar hamnar i samma hörn och blir liggande där.
Ändå lyckades han samla ihop sig och göra en stark upphämtning under andra halvan med den ena tvåan efter den andra.
-Men jag vill slå en spik också, sa han gång på gång utan att lyckas.

Inför de sista två banorna gjordes en ny översyn av ställningen, varvid det visade sig att redaktör S måste slå två spikar och kåsören göra bort sig helt för att matchen skulle bli jämn.
Redaktör S lyckades då få liv i tillställningen genom dagens första spik på bana 17. Men kåsören dödade allt resonemang genom att lugnt och behärskat slå i bollen på två slag och så småningom vinna med nio slags marginal.

-Då blev det 2-1 till mig i mångkampen den här gången, sa redaktör S.
-Ja, sa kåsören, Men det är ju golfen som räknas. Var det inte du som en gång myntade de bevingade orden att minigolfen är tiokampens blå band.
Den efterföljande banketten på en av stadens pizzerior utföll inte till fullständig belåtenhet, men på hemvägen till sommarstugeområdet stannade de båda atleterna vid en kiosk och avslutade tävlingsdagen ned var sin glasspinne.
-Jag ber att få gratulera till segern, sa kåsören.
-Där kom det äntligen, sa redaktör S. Det fick man vänta länge på.