PRIVATDETEKTIV BENGTSSON SLÅR TILL

Nisse Bengtsson var 14 år och hade drabbats av Hillmanfeber efter att ha sett Karl-Arne Holmsten lösa mysteriet med Damen i svart på biografen Grand. Det slutade med att han jagade kärringa Larsson på vägen genom dalen och anklagade henne för att vara Svarta damen.
Trots att han till sist insåg sitt misstag kunde han inte släppa tanken på att det var något skumt med kärringa Larsson.

Några dagar senare började han smyga på henne utanför hennes hus. När det blev mörkt släpade han fram sågbocken ur vedboden och ställde under köksfönstret så han kunde kliva upp på den och titta in.

Då fick han se hur kärringa Larsson tog ut löständerna och la i ett glas på bordet. Eftersom han nyligen hade läst en deckare där en av spionerna hade en radiosändare inbyggd i lösgommen, räknade han genast ut att kärringa Larsson måste vara rysk spion.

Nu hade han också insett att han inte längre kunde uppträda i slips och kostym som sin store idol Karl-Arne Holmsten utan att han måste fixa en förklädnad. Först skickade han efter lösskägg och mörka glasögon från en postorderfirma. Sedan lånade han sin farsas gamla avlagda trenchcoat och en stor filthatt och gav sig ut på spaning.

Det kolsvarta lösskägget var av en modell som hade kunnat duga till vad som helst utom förklädnad. Det var ett sånt skägg som bolsjeviker bar i gamla stumfilmer för att deras ondskefullhet riktigt skulle framhävas, och den som en gång hade sett det glömde det aldrig.

En kväll beslöt Nisse Bengtsson att skugga kärringa Larsson för att se om hon hade några kontakter med mystiska främlingar. Men kärringa Larsson skulle bara gå en bit genom skogen till gubben Perssons stuga och lämna igen ett exemplar av Hemmets Veckotidning som hon hade lånat.

Knappt hade hon hunnit ut förrän hon fick se en mystisk man i hatt och bolsjevikskägg kika fram bakom en buske. Och inte blev hon mindre rädd av att främlingen bar solglasögon trots att det var november och sent på kvällen. Hon skyndade på stegen och kastade skygga blickar över axeln med jämna mellanrum.

När hon kom in i skogen och upptäckte att främlingen följde efter henne blev hon rädd och började skrika. Nisse Bengtsson stärktes då i sina misstankar och sprang efter henne, oklart för att göra vad, möjligen pressa fram en bekännelse.

När kärringa Larsson fick se honom komma rusande sprang hon själv allt vad hon orkade förbi dammen uppe i skogen. Där snubblade hon på en sten och ramlade i vattnet under stort plask och ett hemskt skrik som skar genom mörkret.

Då blev Nisse Bengtsson rädd och sprang hem och gömde förklädnaden. Sedan fick han veta att kärringa Larsson hade fallit på grunt vatten och kravlat sig upp själv. Men hon hade rapporterat för gubben Persson om en sexualbrottsling som sprang omkring i skogen med solglasögon, svart helskägg och slängkappa, beredd att blotta sig för värnlösa kvinnor.

Fortsättning följer i morgon.