NYPINKAD PIANOSPEKULANT AVSTÅR FRÅN SNABB AFFÄR

Passa på att resa till London nu när pundet är billigt. Ännu finns ett fåtal ex kvar av min kåseri- och guidebok Mr Pinkertons London. Här bjuder jag på ett av de 25 kapitlen med illustrationer av Marian Väpnargård. Boken finns att köpa på www.litenupplaga.se eller kan rekvireras genom bokhandel.

Mr Pinkerton testar Harrods herrtoalett

Det anrika varuhuset Harrods är inte vad det har varit. Åtminstone inte herrtoaletten.
När jag var där för några år sedan stod en uniformerad kvinna utanför dörren och pekade på en liten automat på väggen. Gästerna uppmanades att lägga i ett pund för att få tillträde till lokalen, vid vars ingång en förgylld skylt förkunnade att detta var ”Gentlemen´s washroom”. Eftersom pundet på den tiden stod i nästan 15 kronor var det med stora förväntningar jag erlade entré och steg in i det allra heligaste.
Jag blev inte besviken, bara en aning omtumlad.

Där inne stod nämligen en man i uniform och skärmmössa.

– Välkommen herrn, sa han och gjorde honnör medan han höll upp dörren till ett av båsen.
När jag hade gjort det jag skulle och gick ut för att tvätta händerna kom mannen springande och sträckte sig fram så han kunde trycka på en knapp som fick vattnet att strömma ur kranen. Därpå räckte han fram en pappershandduk och sa:
– Hoppas att allt är till belåtenhet, herrn.
Vid utgången stod ännu en man i uniform och höll upp dörren och sa:
– Thank you, sir.
Han uttalade orden så att det lät som om han menade:
Tack för att ni pinkar hos oss.
Men så tog de som sagt också ett helt pund för besöket.

Detta inträffade alltså för inte så värst många år sedan. När jag nu återvände till platsen kunde jag konstatera att det inte alls var samma klass på arrangemanget.

Nu hade de tagit bort avgiften och man fick själv öppna dörren för att komma in. Där inne stod en man i overall och sa ingenting mer än:
– Good afternoon.
När man var färdig att tvätta händerna kom han fram och tryckte på knappen till vattenstrålen men det var också allt.
Visserligen var det gratis, men jag hade gärna betalat två pund för samma service som förra gången.

Sedan strövade jag omkring i det väldiga varuhuset som omfattar ett helt kvarter i flera våningsplan. Förr i tiden brukade jag titta in här för att se om de hade någon flygel eller någon elefant på rean. Kanske inte i första hand för att jag tänkte köpa någon, men det var alltid intressant att kolla vad som fanns.

Harrods är nämligen ett varuhus som skryter med att man har allt. Och om det till äventyrs inte skulle finnas i lager just för tillfället kan man alltid skaffa det.
Nu råkade jag förirra mig till avdelningen för musikinstrument, där ett rum aningen mindre än en fotbollsplan upptogs av avdelningen för pianon.

Där blev jag stående framför en liten chick sak i blankpolerat svart material med texten:

 

Faziola, F 212, grand piano.

Black polish, shop floor model.

På prislappen stod 71 999 pund, vilket jag efter en stunds huvudräkning fick till cirka 850 000 kronor i svenska pengar.
Så mycket hade jag inte med mig. Och inte på bankkontot heller. Men det är klart, man kan ju sälja huset och flytta till en lägenhet men där kanske det blir svårt att få plats med pianot.

Sedan stod jag en stund och funderade på om jag skulle våga riva av Gubben Noak eller Blinka lilla stjärna där på dessa tangenter.

Men så föll min blick på ett anslag med texten:

Vänligen rör inte pianona.
Var snäll och kontakta
personalen för assistans.
Thank you.

Hade det inte stått tack på slutet hade jag nog spelat en liten trudelutt ändå Men jag blir så överväldigad av all denna engelska artighet att jag fullständigt kommer av mig när jag ska göra något otillåtet.

I stället hittade jag ett annat piano som hette Bechstein Academic A 208 och bara kostade 53 199 pund. Nu såldes det på rea för futtiga 37 499. Det innebar att det var nedsatt från drygt 600 000 spänn till 430 000. Man skulle alltså spara 170 000 om man slog till direkt.

Jag stod en stund och funderade på detta men drog mig lite för fraktkostnaderna.

Egentlighen borde det väl ingå hemkörning i det priset men jag kände mig osäker på om det skulle gälla ända till Sverige. Och att ta med pianot på flyget skulle nog bli svårt. Det skulle inte gå ner i resväskan och på planet får man bara ha med handbagage som väger högst tio kilo, så det sprack på det.
Det slutade med att jag köpte en handduk för fem pund och vandrade ut från varuhuset, nypinkad och nöjd trots allt.

STÖRSTA VARUHUSET

Harrods är ett av världens mest kända varuhus, beläget i stadsdelen Knightbridge i centrala London, strax söder om Hyde Park. Företaget grundades 1834 som en grönsaksaffär i East End av Charles Henry Harrod. 1849 flyttade han till en liten butik på samma plats som det nuvarande varuhuset. 1985 köptes Harrods av den egyptiske affärsmannen Mohamed Al-Fayed, far till Dodi Fayed som en gång var prinsessan Dianas pojkvän och omkom tillsammans med henne i en bilolycka 1997.
Varuhuset har 330 avdelningar med totalt över 5 000 anställda på en sammanlagd yta av 92 000 kvadratmeter, att jämföras med Storbritanniens näst största varuhus Selfridges på Oxford Street med en affärsyta på 50 000 kvadratmeter. Harrods besöks dagligen av 35 000 kunder men på rean i januari räknar man med 300 000 besökare vissa dagar.

Detta var alltså ett utdrag ur min bok Mr Pinkertons London. Ännu finns ett fåtal ex kvar på www.litenupplaga.se (188 kr + 19 kr i frakt). Bolen kan även rekvireras genom bokhandel, om man ber dem titta i datorn på något som heter Bokrondellen.

Det går också bra att ringa mig på 0522-10599 så tar jag hem och säljer boken fraktfritt inom Uddevalla och signerar den för den som så önskar.