fredag 10 januari 2014

ATT RÖKA ELLER INTE RÖKA

Det har blivit dags att avslöja sanningen om när redaktör C slutade röka.
Efter att ha meddelat omvärlden att han skulle sluta röka på nyår, hade redaktör C inte setts dra så mycket som ett litet puffbloss. Varken på cigarett, cigarr, cigarill eller pipa.


När omgivningen frågade hur det gick, svarade han stolt att han mådde bättre än någonsin och att han aldrig mer skulle hemfalla åt denna snuskiga last som så länge förpestat hans tillvaro.
När man försökte bjuda honom på snus, fnös han bara föraktfullt och meddelade att han tog avstånd från alla former av nikotin samt att han numera var giftfri.


Min förvåning var därför stor, när jag blott någon vecka senare fick se redaktör C sitta och röka helt öppet och ogenerat på en liten tillställning vi båda var inbjudna till.
– Hade inte du slutat röka? undrade jag förvånat.
– Jo, sa redaktör C till synes helt oberörd.
– Men du röker ju nu, sa jag.
– Ja, sa redaktör C.
– Så den goda föresatsen höll alltså inte så länge, sa jag.
– Jo, sa redaktör C.
– Det kan den ju inte ha gjort eftersom du röker nu, sa jag.
– Jodå, sa redaktör C. Jag har slutat röka.


Jag tittade länge och granskande på redaktör C medan han fimpade cigaretten, samtidigt som jag nöp mig i armen. Var det jag som satt och drömde?
– Du menar att du har slutat men så har du börjat igen, försökte jag.
– Nej, jag har inte börjat igen, sa redaktör C oberört och tände en ny cigarett.
– Men du röker ju nu, sa jag.
– Ja, sa redaktör C.
– Då kan du väl inte sitta och påstå att du inte röker, sa jag.
– Jo, sa redaktör C. Jag röker inte.
– Du röker alltså inte men du röker ändå om jag har fattat dig rätt, sa jag osäkert.


Då satte redaktör C upp en förnärmad min och fällde följande fantastiska replik med majestätisk självsäkerhet:
– JAG FÅR RÖKA NÄR JAG ÄR FULL!


– Får och får, sa jag. Det är väl ingen som har förbjudit dig att röka. Men du kan väl åtminstone erkänna att du har fått ett litet återfall?
– Nej, det har jag inte, sa redaktör C och upprepade med mera sansat tonläge:
– Jag får röka när jag är full.
– Vad menar du med får, sa jag. Och för vem får du röka när du är full?
– För mig själv, sa redaktör C. Jag har bestämt mig för att det inte räknas, bara jag inte röker på vardagarna sedan.


– Jaså, sa jag. Men då kan du väl i alla fall medge att du inte har slutat helt?
– Nej, jag har slutat röka, sa redaktör C och drog ett nytt djupt halsbloss.
Då gav jag uppförsöken att diskutera med redaktör C om han hade slutat röka eller inte.








1 kommentar: