onsdag 14 maj 2014

BLIXT OCH DUNDER I GÖTEBORGSVARVET

Det hade ösregnat hela förmiddagen, men när kämparna i grupp 8 gav sig iväg från startrakan i Göteborgsvarvet hade de sista dropparna slutat falla. Under den första biten genom Slottsskogen ljusnade himlen något där vi lufsade fram i våra kepsar och t-shirts och tidtagningschips runt foten.


Varning för åska hade dock utfärdats, vilket kommenterades av två man bakom mig just som vi passerade Mariaplan.
- Bara inte blixten slår ner i chipet för då är vi illa ute, sa den ene.
- Nu skojar du allt, sa den andre.
- Nä, nä, nä, sa den förste. Det här är känslig elektronisk utrustning som drar till sig lite av varje. Och det finns inga åskskydd på dom här.


Där fick man lite att fundera på medan man segade sig uppför Älvsborgsbron på allt tröttare ben. Om det berodde på rädsla för åskan eller inte ska jag låta vara osagt, men med blixtens hastighet gick det i alla fall inte.
Flytet i löpningen ville inte infinna sig, och när musikanterna i en av orkestrarna på Norra Älvstranden rev av Theese boots are made for walking tog jag dem på orden och började gå i stället för springa.


För första gången i karriären gick jag också uppför Götaälvbron men intalade mig att det enbart var en försiktighetsåtgärd för att spara krafter tills det var dags att defilera inför folkmassorna på Avenyn.


När jag äntligen rundade Poseidon kunde jag konstatera att jag trots allt verkade ha några tusen deltagare bakom mig. I mål kom jag också till slut, även om jag inte minns riktigt hur.
En summering av dessa erfarenheter samt värdefulla tips till alla som vill veta hur man ska bära sig åt för att genomföra ett riktigt misslyckat Göteborgsvarv följer senare i veckan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar