SOMMARDRAMA PÅ SÄNGKANTEN

Att köpa nya sängar är ingen match. Det svåra är att bli av med dom gamla.
Efter att ha beställt två nya sängbottnar med ben och en stor madrass från Ikea blev jag stående i sovrummet och funderade på var jag skulle göra av dom jag hade nu.

Den ena var nog bara cirka 20 år och någorlunda liggvänlig så den ställde jag in i ett annat rum. Den andra var ungefär dubbelt så gammal och definitivt mogen för tippen. Det gällde bara att få ner den för den smala trappan till undervåningen och ut till bilen.

Det ska väl inte vara så svårt, tänker man då. Det här fixar jag själv utan att behöva tillkalla hjälp.
Men det skulle snart visa sig att högmod går före fall. I dubbel bemärkelse.

 

Först vände jag på hela sängen för att skruva av benen. Dom satt som berget.
Nåja, jag kan nog vinkla sängen så att den klarar nittiograderskurvan i slutet av trappan ändå. Det gäller bara att ställa den på kant och hålla emot så den inte fastnar längst ner..
Alltså baxade jag ut sängen ur sovrummet och sköt den sakta och försiktigt utför trappan med benen i vädret. Men rätt vad det var gled den iväg av sig själv utan att jag hann räta upp den.

Herregud, hur gick detta, hann jag tänka innan det sa bonk när sängjäveln träffade dörröppningens båda sidor i slutet av trappan och stannade.

Efter att ha krupit efter och försökt räta upp sängen igen insåg jag slutligen att den helt enkelt hade fastnat och att jag själv därmed var instängd på övervåningen.
Där blev jag sittande och funderade på hur jag skulle ta mig ner. En kort stund funderade jag på att klättra ut genom sovrumsfönstret och hoppa ner på marken men då fanns ju risken att bryta något ben eller två.

Sedan insåg jag att det i alla fall fanns tillräckligt utrymme mellan sängen och taket i trappan för att jag skulle kunna klättra över den och ta mig ner på det viset.

Sagt och gjort, men väl på fast mark i undervåningen kunde jag konstatera att jag genom min kroppstyngd hade tryckt fast sängen ytterligare så att den nu satt fast förankrad i dörrhålet.
Situationen komplicerades av att två av sängens små träben tog emot på var sin sida av dörren medan översidan av sängen hade tryckts fast mot taket i trappan.
Där satt den förbannade sängen som i ett skruvstäd, nu helt omöjlig att rubba.

Nåja, jag är ju i alla fall inte instängd på övervåningen längre, tänkte jag medan jag gick och hämtade en skiftnyckel för att skruva loss benen.

Då visade det sig omöjligt att få grepp om skruvarna och samtidigt vrida runt nyckeln i det läge sängen befann sig.

Efter att ha suttit på golvet i hallen och funderat en stund gick jag ner i källaren och hämtade en liten såg. Där låg jag sedan på knä nedanför trappan och sågade så svetten rann och sågspånen yrde.

Det ena benet lyckades jag få loss på detta sätt, men det andra kom jag bara igenom till hälften innan dörrkarmen tog emot.

I stället för att såga sönder dörröppningen gick jag då och hämtade en stor hammare och lyckades slutligen slå av benet med ett par välriktade slag.

Nu gick det att lyfta sängen så att dess övre del lossnade från taket. Sedan lyckades jag ställa den på kant i trappan och trycka den uppåt så pass mycket att det gick att få den att försiktigt glida neråt igen och klara svängen.

Nu låg sängen på golvet i hallen. Återstod bara att på något sätt frakta den till tippen.
Fortsättning följer.