MERA PEKKA LANGER

Här följer ytterligare några lustigheter som gav Pekka Langer bronsplatsen i tidningen Ses tävling mellan Sveriges roligaste personer år 1969.

Fadern var en äldre elektriker så barnet kom till på sladden.

Tålamod är ofta detsamma som att med behärskning lyssna till andra personer som berättar ens bästa historia.

En gång i tiden kunde man laga en trasig stol med en ståltråd. Nu görs hela stolen av en ståltråd.

Jag känner en tandläkare som älskar att stå på stranden hela sin semester och insupa doften av tång.

Att det växer bättre när man gödslar beror på att växterna vill upp i friska luften så fort som möjligt.

SJ, det svenska storföretaget som 1856 startade med två tomma spår.

I verkligt fina kretsar anländer ingen till middagen förrän alla har kommit.

Naturens anordningar är alltid mycket förståndiga. Så till exempel har svanen fått sin långa hals för att den inte ska drunkna då vattnet stiger.

Jag har här en penninglott. Eller a lot of money, som dom säger i England.

Morbror Ruben kommer igen nästa lördag och berättar fortsättningen på historien. Vill lyssnarna vara vänliga att sätta ett märke på radioapparaten där han slutade.

Nu är det bara två namn kvar på listan. I nästa avsnitt avslöjas vem som blev silvermedaljör.

NATTTUPPEN MED TRE T

Tredje plats i tävlingen om vem som var Sveriges roligaste person 1969 belades av ingen mindre än Pekka Langer, som presenterades så här i tidningen Se

"Sedan 1952, när han debuterade som Natttuppen med tre t, har Pekka Langer roat folket med sin outsläckliga lust för milt vansinniga formuleringar. Han räknas till en av de roligaste i Sverige. Har han någonsin sagt en dum kvickhet i radio eller TV? Här är några smakprov på de vitaminpiller som Dr Langer under åren har ordinerat svenska folket."

Den unge mannen arbetade sig upp från botten. Han började som skoputsare och slutade som frisör.

Det är sån trafik på vägen till Örebro att man måste Arboga sig fram.

Folket i Hälsingland är riktiga filosofer. När det är mulet och regnar sätter man sig ner och tänker och då klarnar det.

Det är ju klart att jorden är rund. Det är därför man sliter klackarna snett.

Jag drar ut i fält, sa regementstandläkaren.

Kirurgen var en typisk genomsnittsmänniska.

Anita Lindblom har så mörk röst att om man spelar hennes skivor för Paul Anka får han gåshud över hela kroppen.

Visst kan man ställa blommor i ölflaskor om man har en back till övers. Det står ju i visan att blåsippor små uti backarna stå.

Mera Pekka Langer i morgon.

MERA MARTIN LJUNG

Här följer ytterligare några roligheter av Sveriges fjärde roligaste person 1969 enligt tidningen Se från samma år.

Det handlar alltså om Martin Ljung. Här är ett urval av sånt som förde upp honom på listan:

För en riktigt trevlig pratstund krävs det tre personer. Två som pratar och en att prata om.

Jag skulle inte ha något emot att bo i närheten av Skatteskrapan. Om inte annat så för att få vara nära mina pengar.

Den verklige nykteristen är väl den som efter avslutad rakning baddar ansiktet med juice.

Tid är pengar sa han som gick med klockan på stampen.

Det var så ont om bark att man måste blanda deg i brödet.

När jag föddes sa pappa: Det där provet ser bra ut. Får jag en sån!

En sån där liten klocka kan väl inte vara så mycket.

Den lättaste och vanligaste vägen att stjäla är att köpa utan att betala.

När jag ser en ung man komma ut från krogen är jag färdig att utbrista: Unge man, du är på orätt väg, vänd om!

Gubbarna i snösvängen fick flingor till lunch.

Nu har vi kommit fram till prispallen. I nästa avsnitt i serien på denna blogg avslöjas vem bronsmedaljören var.

MARTIN LJUNG NUMMER FYRA

Sveriges fjärde roligaste 1969 var Martin Ljung. Detta hade tidningen Se kommit fram till efter att ha listat några av hans roligaste roligheter.

Så här presenterades han i tidningen:

"Martin Ljung, vår folkkäraste norrbottning, har under en 25-årig tjänstgöring i folkparker, Ramelrevyer, radiocabareter och TV-underhållning strött omkring sig bondskt underfundiga roligheter med en generositet som torde sakna motstycke i nöjesbranschen."

Och vad var det då som var så roligt. Jo, detta:

Min Jaguar blev skrot i går. Bannade spårvagn. Bytte spår utan att ge tecken.

Det är numera höjt över varje tvivel att rökning är en av de vanligaste orsakerna till statistik.

Det var så kallt och regnigt att det enda som kunde vara utomhus var vädret.

Låna gärna ut pengar till japaner, dom betalar alltid i yen.

Jag och min fru tog in på ett värdshus där innehavaren var dvärg. Då sa jag att värden är allt bra liten.

Rök aldrig marijuana, i varje fall inte utan filter.

Jag hade en gång en guldklocka och behövde pengar så jag lät klockan gå tills den blev två. Då sålde jag den ena.

Som norrlänning vill jag gärna framhålla surströmmingen som delikatess, men då säger många att eget beröm luktar illa.

Fortsättning i morgon.

MERA GÖSTA BERNHARD

Här följer ytterligare några lustigheter så som de uttalades av Sveriges femte roligaste person 1969, allt enligt tidningen Se från samma år.

En del människor är som läskpapper. Dom suger åt sig allting men uppfattar det alltid bakvänt.

Genom att studera hur folk kör sina bilar kan man sluta sig till att dom flesta tror på Gud.

En gentleman är en man som aldrig köper större gräsklippningsmaskin än hans hustru orkar dra.

Vill man gå på nattklubb i Oslo så är det bara två timmars flygresa till Köpenhamn.

Hennes äktenskap med shejken rann ut i sanden.

Stockholms spårvagnar går med elektricitet och förlust.

Visst är nutidens ungdom vaken. Synd bara att den är det endast på nätterna.

Det största felet med den unga generationen är att man inte längre tillhör den.

Killen var så liten till växten att han blev inkallad till modellflyget.

Osten var så full av bål att den inte var stort mer än en bit dålig luft.

Min far talade inte ens om för mig vilket som var det motsatta könet. Han talade bara om fåglar och bin för mig så jag gick faktiskt stadigt i sex månader med en gråsparv.

Därmed lägger vi Gösta Bernhards lustigheter till handlingarna och går vidare. Närmast följer alltså Sveriges fjärde roligaste person.

ELAK MED VÄNLIGT LEENDE

I dag har vi kommit fram till den femte roligaste personen i Sverige år 1969, åtminstone enligt tidningen Ses bedömning så som den presenterades i ett antal artiklar detta år.

Femma på listan är Gösta Bernhard som beskrivs på det här viset:

Ända sedan den lilla Casinoteatern på Bryggargatan slog igenom som uppkäftig revyteater i 40-talet gryning, har Gösta Bernhard haft en säker plats i svenska folkets hjärta, mannen som med ett vänligt leende förmår att säga folket ganska så elaka saker. Och här har vi något av det roligaste han sagt och skrivit under snart tre decennier.

Det finns människor som inte tror på storken fast dom sett den med egna ögon.

Kannibalen var så mager och eländig att han måste äta upp sig.

Många damer skulle gärna återgå till sin naturliga hårfärg om dom bara kunde påminna sig hur den var.

Ryttmästaren bar monokel för han tålde bara ett glas.

Herrarna lade bort titlarna med en högtidlighet som endast kan jämföras med det historiska tillfälle när Ludvig XIV av Frankrike och Edvard VII av England lade bort siffrorna med varandra.

När folk inte slår alla siffrorna i mitt telefonnummer kommer dom bara halvvägs och då hör jag inte vad dom säger.

I Mellersta Östern går alla klädda som om dom var på väg från badkaret till telefonen.

Det lyckliga slutet i svensk film består ofta av att filmen är slut.

Fler Berhard-citat i morgon.

FLER ROLIGHETER FRÅN CELLO

Olle Carle, alias kåsören Cello i Expressen, har listats av tidningen Se som Sveriges sjätte roligaste person 1969. Här följer ytterligare några av hans ordvitsar. Och den som tycker sig ha hört några av dem förr kan ju tänka på att de uttalades redan 1969.

Om man hör något som säger 999 bom, 999 bom, så är det en tusenfoting med klumpfot.

Förr i världen fick barnen undervisning om grundlagen i samskolan, i dag får dom undervisning om samlagen i grundskolan.

Ingen missunnar naturligtvis potatisodlarna att få rimligt betalt, den som krafsar fram potatis ur jorden måste ju ha en liten hacka.

Att dansbaneprästerna svänger om i dansens virvlar i full ornat kan möjligen synas som ett stilbrott, men ändamålen helgar medlen. Om Vår Herre tillåter sina tjänare att använda danshaken när dom mässar tillåter han dem säkert också att använda mässhaken när dom dansar.

Man behöver ju inte nödvändigtvis misstänka manskapet på Älvsnabben för att gömma undan sprit akterut bara för att dom har gjort det förut.

Nästa barnfilm kommer att inspelas i Dalarna och heter Falu-Tjorven.

Det är faktiskt sant att kaniner har mycket gott om tid, men det beror på att dom är så många. Och att dom är så många, det beror på att dom har så gott om tid.

Tiderna förändras. Förr hade även den täckaste behov av att pryda sig, nu har inte ens den prydaste behov av att täcka sig.

Fortsättning följer.

SVERIGES ROLIGASTE PERSONER

Vilka är Sveriges roligaste personer frågade man sig i tidningen Se 1969. Och så rangordnade man dem som man tyckte hade sagt de roligaste kvickheterna under de senaste åren.

Jag har hela listan som den såg ut för 45 år sedan.

Presentationen börjar med kåsören Cello som beskrivs påföljande sätt:

”Veckans lustigkurre heter Olle Carle. Det är han som är Cello i Expressen, en oslagbar mästare på vitsens område. Han har roat svenska folket med sina ordlekar i över 30 år, och ännu är ingen ända vorden på hans lust att vända orden.”

Och här följer några smakprov ur den rikhaltiga repertoaren:

Enligt uppgift hade miss Holland i år det bästa höftarbetet och de snyggaste benen och det är ju också ett sätt att göra propaganda för nederländerna.

Om man i en diktaturstat demonstrativt lyfter på hatten för friheten så har man ingenting att sätta tillbaka hatten på.

Tiderna har förändrats och BH-fabrikanterna har lärt oss att nu har dom på 18 bast bäst byst.

Vi föredrar den klassiska musiken komponerad av Beethoven även om den är gjord av en stendöv tonsättare framför den moderna musiken som verkar vara gjord av en tondöv stensättare.

Näst efter raketer och kärringskvaller finns det ingenting som går fortare än en svensk sommar.

Senaste skandalen är att man har hittat en älg med käken avskjuten och sedan sålt köttet som prima vara. Det tycker jag är bra gjort, att av lik utan käke göra käk utan like.

Rent beklämd blir man när man läser att det föds mindre barn i Sverige än i något annat land i Europa. Hur små är dom egentligen?

De flesta människor man möter i Spanien talar en fullt begriplig svenska trots att många av dem varit hemifrån i flera veckor.

Fortsättning följer i morgon

ROLIGAST I SVERIGE

Vem är Sveriges roligaste person? Därom kan det råda delade meningar. Men vem det var 1969 fastslogs en gång av tidningen Se. Dessutom gjorde man en lista över landets sex roligaste personer detta år. 
Sånt kan man få reda på om man sitter och läser 45 år gamla tidningar.

I nummer 7 av tidningen Se detta år står bland annat att när Per Martin Hamberg var underhållningschef på Sveriges radio sa han en gång:

– Det finns bara tio roliga personer i Sverige.

Lasse O´Månsson svarade blixtsnabbt:

-Varför inte använda någon av dem i TV och radio?

Därför frågar sig Se-redaktionen nu hur pass roliga de roligaste personerna i Sverige egentligen är och fortsätter:

Under 12 år har svenska folket skickat in kända svenskars roligaste roligheter till spalten ”Vad dom sa i veckan” i Se. Vi har bläddrat tillbaka i våra gamla tidningslägg och valt ut det roligaste av det roliga åt er.

Och eftersom jag har hela årgången av tidningen Se från 1969 har jag också hela listan på Sveriges roligaste personer för 45 år sedan.

Presentationen börjar i morgon i denna blogg.

STÄNG DÖRRAR OCH GRINDAR!

Jag bläddrar vidare i ett av min mors efterlämnade fotoalbum och har nu kommit fram till åren kring 1940. 
(För att se fler gamla bilder, skriv in Uddevalla i sökrutan uppe till vänster och klicka Enter.)

Så här såg SJ:s tredjeklassvagnar ut i början på 1940-talet. Bilden är tagen på Uddevalla Centralstation, och jag har för mig att min mor har berättat att den föreställer Erik Simonsson, som efter att ha gift sig med sin Britta, är på väg till beredskapstjänstgöring ”någonstans i Sverige”.

Det fanns tre klasser på järnvägen vid den här tiden. Militärer (åtminstone meniga) åkte tredje klass, där det genomgående var träbänkar. Andra klass hade stoppade säten, medan första klass var lite lyxigare och inte avsedd för vanligt folk.

Konduktören har hoppat upp på bakre plattformen innan tåget ska gå, och genom att titta på bilden får man också en förklaring till forna tiders högtalaruppmaning: ”Tag plats, stäng dörrar och grindar!”.

Nedanför vagnen står mina föräldrar och en annan kvinna. Den lille grabben är dock inte jag. Kortet är från 1940, och jag föddes inte förrän fyra år senare.

Och så en vinterbild från Hasselbacken. Det är inget vykort utan en privatbild, förmodligen tagen av någon av mina föräldrar när de varit där och matat fåglar. Fotografen har stått vid räcket nedanför kyrkans kapell och riktat kameran snett bort mot träbron.

Jag minns från min barndom hur en del jämnåriga kamrater brukade ”jumpa” på isen, men här verkar istäcket vara på väg att gå upp helt och hållet. Bilden är förmodlige tagen på vårvintern 1940 eller -41.

Det här kortet har varit med förut i denna blogg, men det här är en annan kopia som jag hittade i ett annat av mammas album och som inte är lika hårt beskuren som den tidigare. Det är moster Astrid som sitter på Prostbergets kant och tittar ut över söder i Uddevalla. Närmast berget ses Södra vägen, och in mellan husen går Södra Drottninggatan. Där bortanför drogs Göteborgsvägen senare fram. Men än så länge är där bara ängar och buskage, så kortet måste vara taget före 1940.

ETT FYRFALDIGT LEVE FÖR SEGRAREN!

Det här kortet är från 1937 eller 1938, då min far Sven Johansson vid sidan av gymnastiken blev biten av den tämlige nya sporten orientering. 1937 vann han nybörjarklassen i en tävling och 1938 blev han distriktsmästare i budkavle. Jag skulle tro att kortet är från prisutdelningen efter en tävling det förstnämnda året.

Här står min far omklädd i vit skjorta och slips under vindtygsjackan, med sandaler på fötterna och segerpokalen i handen. En del av prisbordet syns. Förutom pokaler brukade där finnas fruktfat, blomvasar, askkoppar och diverse prydnadssaker. I bästa fall en och annan resväska, tavla eller rent av någon radioappparat i de högre klasserna. Prisutdelaren utbringar ett fyrfaldigt leve i hatt och kavaj, och bland de närmaste åskådarna syns folk i både hatt, keps och skolmössa.

Tävlingsdressen vid den här tiden bestod nästan alltid av egna avlagda kläder i form av skjorta, långbyxor och en skärmmössa på huvudet. Eller ett sånt där vitt kors som löparen till höger på bilden har. Kontrollpunkterna ritade man själv in på kartan efter en förlaga som brukade sitta uppspikad på ett träd strax efter starten. Jag skulle tro att det är detta som dessa båda för mig okända deltagare håller på med.

Här ses Uddevallas Skidklubbs segrande lag i Bohuslän-Dals orienterings-DM 1938. Från vänster: Nils Johansson, Olle Olsson, Mike Wiberg och Sven Johansson. Tävlingen gick i närheten av Vänersborg söndagen den 1 oktober med 120 deltagare i de två klasser som var de enda som stod på programmet vid den här tiden.

Seniorklassen vanns av John Karlin, UIS och juniorklassen av klubbkamraten Arne Johnsson, den sistnämnde mera känd som initiativtagare till UIS och Bohusläningens skogspromenader när dessa drogs igång på 1950-talet.

Två av lagmästarna på bilden blev också budkavlemästare när den tävlingen avgjordes på Kroppefjäll 1938. Det var Olle Olsson och min far med Herman Enström på slutsträckan, som trots att de endast utgjorde Skidklubbens femtelag lyckades vinna hela tävlingen. Allt enligt orienterarnas årsbok Skärmen från 1938.

UDDEVALLAGYMNASTER FRÅN 30-TALET

Här är några gymnastikbilder som jag hittat i ett av min mammas gamla fotoalbum.

Den första visar ett antal Uddevallagymnaster med min farbror Axel Johansson närmast kameran. Min far Sven Johansson är andre man framifrån i led två från vänster. Båda var med i OS i Berlin 1936, där de ingick i den svenska uppvisningstruppen som två av fyra Uddevallagymnaster. Den här bilden verkar vara tagen i någon av stadens gymnastiksalar med de karateristiska ribbstolarna längs väggen i bakgrunden.

Pappa Sven sålde kol, koks och eldningsolja för And Smith AB i 50 år. Farbror Axel arbetade i Niklassons järnhandel vid torget och var ledare för en elittrupp i Uddevalla Gymnastikförening i många år. Han var också med och bildade Uddevalla Skidklubb på 1930-talet.

Jag förmodar att den här bilden föreställer ungefär samma gäng under någon uppvisning utomhus med strömhopp över bygelhäst. Det var truppgymnastik och uppvisningar i Per-Henrik Lings anda som gällde i Sverige vid den här tiden. Tävlingsgymastiken slog inte igenom förrän på 1940-talet.

Och här är samma trupp uppställd för fotografering med farbror Axel till höger som ledare i långärmad skjorta och slips. Tyvärr har bilden dålig skärpa, men jag tycker mig kunna urskilja min far som den som håller i fanan längst ut till vänster. Alla tre bilderna bör vara från mitten eller andra halvan av 30-talet.

NÄR PELÉ INTE PLATSADE

Den här bilden togs av Bohusläningens fotograf Arne Anderssn minuterna före avspark av VM-matchen mellan Brasilien och Österrike på Rimnersvallen den 8 juni 1958.

Det brasilianska laget hälsar publiken i Uddevalla på vägen mot VM-titeln. Längst fram lagkaptenen Bellini. Övriga från vänster: Dida, Joel, Zagallo, De Sordi (skymd). Didi, Mazzola, Dino, Orlando, Nilton Santos och målvakten Gylmar.

Men det är inte samma lag som blev världsmästare tre veckor senare. Bara sex av spelarna på bilden fick vara med i finalen då Sverige besegrades med 5-2.

Fem av dem byttes alltså ut på vägen. In kom bland andra 17-årige Pelé och den några år äldre Garrincha. De platsade inte i premiärlaget som besegrade Österrike med 3-0. 

I stället fick de sitta på Rimnersvallens läktare tillsammans med de andra ratade spelarna i 22-mannatruppen.Varför berättar jag i min nya bok ”Stjärnmatcher, Dynamitlopp och brassesparkar”.

Där redogörs också för vad som hände med de brasilianska spelarna efter VM och vilka som lever i dag. Av dem som spelade på Rimnersvallen är åtta avlidna och bara tre kvar i livet. Nämligen mittfältaren Dino, centerforwarden Mazzola och vänsteryttern Zagallo. Lagkaptenen Bellini var den senaste som gick bort. Han avled den 20 mars i år vid 83 års ålder.

Här följer ett utdrag ur min bok:

Pelé, Garrincha och Didi var de tre stora i Brasiliens trupp. Av dem är bara Pelé kvar i livet.

Garrincha dog 1983, svårt alkoholiserad, endast 49 år gammal. Didi avled 2001 vid 72 års ålder. Truppens äldste, Nilton Santos, gick bort 2013, 88 år gammal.

När detta skrivs på våren 2014 är sju av de 22 spelarna i livet, nämligen Pelé, Zito, Pepe, Zagallo, Dino, Mazzola och Moacir. Men bara fyra av dem var i sådan kondition att de 2012 kunde resa till Sverige och vara med vid sammanträffandet med de svenska VM-spelare som då fortfarande var i livet.

I samband med den sista landskampen på Råsunda träffade brasilianarna Pelé, Zito, Pepe och Mazzola sina kolleger i den svenska truppen Kurt Hamrin, Agne Simonsson, Bengt ”Julle” Gustavsson, Reino Börjesson, Sigge Parling, Bengt ”Fölet” Berndtsso, Owe Ohlsson och Åke ”Bajdoff” Johansson samt Svenska fotbollförbundets Bengt Ågren, den ende kvarvarande av 1958 års organisationskommitté.

Zito och Pelé berättade att de böjde knä i omklädningsrummet och tackade Gud för att de fick uppleva detta.

Av de avlidna har fyra dött i förtid. Zozimo förolyckades i en bilkrasch vid 45 års ålder, Garrincha söp ihjäl sig vid 49, Oreco dog av hjärtinfarkt under en veteranmatch vid 52 års ålder och reservmålvakten Castillho begick självmord vid 59.

Boken heter alltså ”Stjärnmatcher, Dynamitlopp och brassesparkar” och innehåller tolv kapitel med journalistminnen från min tid på Kuriren och Bohusläningen. Utöver fotboll handlar det om skidor, friidrott, orientering, boxning och motor. 

Boken kan köpas direkt av förlaget på www.litenupplaga.se/1308 för 232 kronor inklusive frakt och finns även på de flesta andra boksajter på nätet. Eller så kan man ringa mig på 0522-10599 eller mejla till gujohans@telia.com så tar jag hem och säljer för 210 kronor inom Uddevalla.

STJÄRNMATCHER, DYNAMITLOPP OCH BRASSESPARKAR

Så här ser min nya bok ut. Den är en direkt fortsättning på min förra och skulle alltså lika gärna kunna heta ”Kuriren, Bohusläningen och jag, del 2”. Men det tyckte jag var lite fantasilöst, så jag döpte den i stället till ”Stjärnmatcher, Dynamitlopp och brassesparkar” med syftning på tre av de tolv kapitlen.

Boken omfattar 200 sidor, har hårda pärmar och kan köpas direkt av mig för 210 kronor. Ring 0522-10599 eller 070-23 16 686 eller mejla till gujohans@telia.com så levererar jag inom Uddevalla och signerar för den som så önskar.

Staffan Tapper, Ralf Edström och Bosse Larsson på Rimnersvallen 1973.

Boken innehåller tolv nya kapitel journalistminnen med en hel del avslöjanden om vad som hände bakom kulisserna, sådant som man inte skrev om i tidningen under en stor del av mina 50 år som journalist i Uddevalla. Här finns också cirka 180 bilder och klipp ur gamla tidningar.

En kort presentation av vart och ett av de tolv kapitlen:

1. Gyllene tider för journalister (fotbollsresor till Budapest och München samt landskamper på Rimnersvallen med Ralf Edström och Ronnie Hellström)

2. Med Varg-Olle i Dynamitbacken (minnen från 25 Dynamitlopp och möten med motorässen Björn Waldegård, Stig Blomqvist, Per Eklund och Varg-Olle Nygren)

Med Varg-Olle Nygren i Dynamitbacken. 1976

3. Sista smällen med Ingo (vid ringside i den sista riktiga proffsboxningsgalan i Sverige plus möten med Ingemar Johansson, Bosse Högberg och Skofteby-Bengtsson)

4. Stjärnmatcherna på Rimnersvallen (årets höjdpunkt för fotbollspubliken i Uddevalla när allsvenska klubbar mötte Bohusläns Stjärnlag med Örjan Persson, Janne Olsson och Sten Pålsson)

Klipp ur Bohusläningen 1973.

5. Skolkamraten som blev världsmästare (Håkan Anderssons karriär fram till VM-titeln i motocross)

6. När Ricky kollapsade och presidenten satte sig (minnen från Finnkamper, EM och VM i friidrott som Bohusläningens utsände i Helsingfors)

Klipp ur Kuriren 1961.

7. Stenhårda SM-strider bland bohuslänska berg (orienterings-SM i Bohuslän och möten med världsmästaren Jörgen Mårtensson och de gamla bohuslänska stororienterarna Ove Forsberg och Rune Borg)

8. Mannen i den bruna kostymen (när Göteborgsjournalisten Sven ”Ess-Pe” Petersson satt vid ringside i sin bruna kostym vann Ingemar Johansson alla sina matcher)

9. Frånåkt av Lundbäck i press-VM (minnen från fyra decenniers skid-VM i Oslo och Falun)

Möte med Gunder Hägg 1983

10. Gunder och Arne – ett odödligt löparpar (om hur det gick till när Gunder Hägg och Arne Andersson besökte Uddevalla)

11. 57 år i styrelsen och svenskt rekord i DM-tecken (mångsysslaren Rolf Eriksson och långlöparen Gösta Hermansson berättar minnen från forna tiders Uddevalla)

Brasilianske lagkaptenen Bellini.

12. När Pelé och Garrincha inte platsade (VM-matchen Brasilien-Österrike på Rimnersvallen 1958 och ”brassematchen” Oddevold-Vasco da Gama året därpå samt hur det gick för de brasilianska spelarna efter VM och vad de som ännu lever gör i dag.)

Klipp ur Kuriren 1959.

Boken är slutsåld på förlaget men går fortfarande att köpa direkt av mig genom att ringa 0522-10599 eller mejla till gujohans@telia.com