I dag ska vi återknyta
bekantskapen med tv-programmet Partaj som sändes 1969. Här är
ytterligare några exempel från mitt gamla vhs-band som avslöjar
vad folk skrattade åt i slutet på 60-talet.
– Min fru ville ha en bil.
Jag gav henne en diamantring.
– Och det blev billigare?
– Har du hört talas om
imiterade bilar.
– Hur är det fatt, fru
Fransson?
– Jo doktorn, det är
nånting i magen som går upp och ner.
– Herregud, ni har väl
inte råkat svälja en hiss?
– Du skulle se min nya
brud. Jag dyrkar marken där hon går,
– Jaså, det är fråga om
kärlek den här gången.
– Nej, men marken är värd
tvåhundra kronor kvadraten.
– Det värsta som finns det
är fruntimmer som inte spottar ut snuset innan man ska pussa dom.
– Vad ska vi egentligen
göra åt alla trafikstockningar i Stockholm?
– Tja, man kunde ju till
exempel enkelrikta alla gator söderut.
– Vad händer då?
– Det blir ju Södertäljes
problem.
– Du har precis samma mått
som Eva Aulin.
– Säger du det.
– Ja, fast på andra
ställen förstås.
Harry Schein har inga
ovänner i hela världen. Det är bara hans vänner som tycker illa
om honom.
När jag ser en vacker
kvinna blir jag som tokig. Annars vore jag ju inte normal.
Om polisen i Gnesta vore
hemlig skulle den hete Gnestapo.
Pastorn: – Jag har nyligen
köpt en begagnad bil, men tyvärr har jag inte det ordförråd som
behövs för att köra den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar