Att som utsänd reporter
bevaka Vasaloppet innebar bland annat att man var tvungen att kliva
ur sängen på hotellrummet vid fyratiden på söndagsmorgonen.
Det var nödvändigt om
man skulle hinna tvätta händerna, klä på sig, äta frukost och
borsta tänderna innan det var dags att sätta sig i bussen som
fraktade pressfolk och hedersgäster till startplatsen uppe i Sälen.
Bussen brukade gå halv sex precis från parkeringen utanför
hotellet och med precis menades att den stod inte kvar och väntade
på några morgonsömniga journalister.
Mycket kan jag beskyllas
för men att vara morgonpigg har ännu ingen anklagat mig för. Får
jag vara i fred sover jag gärna till både nio och tio på
förmiddagen.
Den här gången hade jag
dessutom inte lyckats somna förrän vid tvåtiden på natten.
Kvart över fyra väcktes
jag av upprepade ilskna telefonsignaler. När jag vände mig för att
somna om uppfattade jag som i ett töcken hur en yrvaken fotograf E
stod och ruskade i min livlösa kropp.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar