LUCIA PÅ FRÄMMANDE ORT

När det drar ihop sig till Luciafirande går mina tankar till färjan mellan Helsingborg och Helsingör.

Saken var den att jag en gång för många år sedan befann mig i Skåne på ett uppdrag tillsammans med redaktör A och fotograf E.

Dagen efter var det Lucia och i stället för att åka hem direkt beslöt de tre kumpanerna att ta en tur över till Danmark.

För att komma iväg riktigt tidigt beställde de väckning av portieren. Denne påpekade då att väckningsanordning finns i varje rum.

– Sånt behöver man väl vara ingenjör för att ställa in, sa redaktör A.

– Det är mycket enkelt, sa portieren och började förklara hur man skulle göra.

Men fotograf E, som var den ende teknikern i församlingen, avbröt honom med orden:

– Det fixar jag.

Sedan gick de upp till sina rum. Fotograf E ställde in mekanismen för väckning klockan sju och trettio i såväl sitt eget som redaktör A:s och kåsörens rum och så sa de god natt till varandra och gick och la sig.

När de möttes igen vid frukosten morgonen därpå såg redaktör A helt förstörd ut.

– Jag har inte sovit en blund, sa han.

– Vad nu då, sa fotograf E.

– Först låg jag vaken och funderade på vilken knapp jag skulle stänga av larmet med på morgonen. Sedan gick jag upp och pillade på knapparna så att alltihop slocknade och då vågade jag inte somna om för jag var rädd att inte vakna i tid.

– Du kunde väl ha struntat i att pilla på knapparna och bara låtit det ringa på morgonen, sa kåsören.

– Och väcka halva hotellet! sa redaktör A.

– Så högt låter det väl inte, sa kåsören.

– Det brukar ju vara larmsignaler så man tror att tredje världskriget har utbrutit, sa redaktör A. Och kan man då inte stänga av det brukar det börja bulta i väggarna efter en halv minut och sedan ringer portieren och skäller för att man väcker alla dom andra gästerna.

– Ja, ja, sa kåsören. Nu är vi ju vakna i alla fall, pigga och glada och redo för Danmarksbåten.

Fortsättning följer i morgon.