ROLIGAST I TIDNINGEN

 Somliga anser att kåsörerna och skämttecknarna är de roligaste i tidningarna. Personligen tycker jag bäst om rubrikerna. Dom är skojigare än det mesta.
Så skriver Gits Olsson i nummer 15 av tidningen Se från 1969 som jag sitter ute på landet och läser i den svenska sommaren 2024.

Rubrikförfattandets svåra konst är värd sin avhandling. Någon borde skriva den en dag. I så fall ska jag be att få bidra med ett par exempel, fortsätter Gits.
Klassisk är väl den löpsedel som sportkillarna på gamla kvällstidningen AT gjorde en dag under ett ishockey-VM på 40-talet. Tre Kronors ankare Mackan Pettersson hade blivit skadad och det var snudd på landssorg. AT:s löpsedel meddelade den skakande grejen med två decimeter höga bokstäver. Samtidigt inträffade ett viktigt utrikespolitiskt dödsfall, men det nämnde man på en liten finstilt rad längst ner. Löpet såg ut så här:

MACKAN
SKADAD
Gandhi död

Det händer att man väcker löje med rubriker man gör men inte riktigt rår för det. Pojkarna på Aftonbladet kunde till exempel inte förstå varför folk satt i tunnelbanan och läste sidan 8 och skrattade högt. Det stod väl inget roligt på den sidan? Bara en trespaltig rubrik som lät så här:
ELEVER BRÖT SIG IN
STAL LÄRARNAS SPRIT
Skulle detta vara något att skratta åt? Nej, inte i och för sig. Men i omedelbar anslutning till rubriken förekom en tvåspaltig annons som utropade att det inte finns en mer omtyckt whisky än TEATCHERS WHISKY
Samma utmärkta kvällstidning var det som för en tid sedan vållade allmän munterhet med rubriken:
SKULLE VÄRMA FÄSTMÖN
HÄLLDE BENSIN I BRASAN

Expressen har för all del också skrivit löpsedelshistoria. Som när Per Albin Hansson dog och man skickade en av sina fördomsfria reportrar till Ålsten. Han återvände med en skildring av hurusom flaggorna hade hissats på halv stång, hurusom svartklädda statsråd hade infunnit sig för att kondolera och så vidare.
-Haru nåt förslag till löpsedel? sa notischefen.
-Jorå, sa reportern och visade fram den här rubriken;
KUNGEN
I TÅRAR
när Per Albin dog

-Ja men det är ju toppen, sa notischefen . . . Men vänta ett tag . . . har du täckning för det här?
-Vadå täckning? sa reportern.
-Jag menar så här: Såg du hur gamle kung Gustav V stod där och grät? Är det sant det här?
-Sant och sant . . . sa reportern.
-Såg du honom gråta eller gjorde du det inte?
-Naturligtvis inte, sa reportern. Men du . . . tror du att kungen skulle dementera?
Notischefen funderade skarpt under en sekund av tystnad. Därpå ljusnade han och sa:
-Naturligtvis inte. Vi kör!
Säga vad man vill om konsten att göra rubriker, killar som besväras av hög moral passar inte för jobbet.