I nummer 32 berättar han
till exempel om gamla bilar han träffat på genom åren och i
synnerhet sådana som ägts av journalister och fotografer. Bland
annat handlar det om en kollega som förbryllade trafiken på
riksvägarna med en gammal Vauxhall Cresta där körriktningspilarna
flög ut på bägge sidorna så fort man knäppte på radion.
Bilar och tidningsfolk är ett sorgligt kapitel, konstaterar Gits och berättar om den gamla Skoda som en fotograf på tidningen förvärvade på 50-talet av en gubbe som stoppade 3 000 kronor i plånboken och springande försvann från platsen.
Vi invigde Skodan under en
reportageresa till Öland. När vi skulle fika i Norrköping vägrade
motorn att stanna fast vi vred om nyckeln. Det uppstod folksamling
kring den envisa lilla bilen som bara gick och gick hur vi än
hyssjade på den. Det blev inte stopp i maskineriet förrän vi slog
i en hink kallt vatten i kylaren. Då först slutade den att
glödtända.
En vecka senare åkte
fotografen och en skrivande kollega till Skåne med bilen. Fotografen
körde och rattade åt vänster i Skånes Fagerhult, men bilen gick
åt höger.
Det visade sig att ratten
satt fast med en mutter som måste dras till lite då och då. Så
småningom blev gängorna så utnötta att ratten bara snurrade runt
och bilen fick styras med skiftnyckel. En polisbil som rullade upp i
filen bredvid på Valhallavägen höll på att köra in i
Sophiahemmets staket när föraren av Skodan räckte ratten till
passageraren och fortsatte att köra med den för konstaplarna
osynliga skiftnyckeln.
Skodan gjorde en tur fram
och tillbaka till Spanien innan den fick nog. Särskilt
serpentinvägarna i Pyrenéerna var mariga, rapporterades från
resan. Man fick köpa ny skiftnyckel i Barcelona.
Den lilla bilen skulle
jäklas in i det sista. Ägaren köpte ny bil, fick bra betalt för
Skodan i inbyte och ställde den i bilfirmans garage. Bilförsäljaren
tyckte den stod i vägen och flyttade den tio meter. Därpå slog han
av tändningen med ettans växel i och släppte kopplingen. Skodan
hoppade rakt in i väggen med ett brak och förvandlades till en
rykande skrothög. Den lilla bilen hade glödtänt för sista gången.
Tack Gunnar och salig GITS
SvaraRadera