FUTTIG FIKA FÖR FINSMAKARE

Sommarens mångkamp mellan kåsören och redaktör S inleddes som vanligt med ett upptaktsmöte på den sistnämndes altan ute på landet, där tävlingsjuryn samlades för kaffe med dopp samt traditionella överläggningar.

I jämförelse med tidigare års jurymöten är det ingen överdrift att påstå att årets sammanträde inleddes med en smärre sensation.

Det visade sig nämligen att inte en enda Budapesterlängd skulle komma att inmundigas denna gång. På grund av den rådande pandemin hade kåsören vid sin avfärd från staden inte vågat gå in och ställa sig i kö på konditoriet utan endast förmått inhandla två små tårtbitar från kyldisken på Willys.

Vad själva matchen beträffar beslöt mötet att denna skulle genomföras på i stort sett samma sätt som förra året. Det innebar ett förmiddagspass med pilkastning och frågesport samt ett eftermiddagspass bestående av en bangolfrunda.

Sedan detta program spikats vidtog val av tävlingsdatum. Juryn enades slutligen om en lördag, till vilken väderlekstjänsten hade förutskickat molnigt och blåsigt väder. Detta beslut fattades i första hand med tanke på att friska vindar skulle kunna blåsa bort eventuella i luften virvlande viruspartiklar men också för att de båda atleterna skulle slippa kämpa i alltför kraftnedsättande stark hetta och svettdrivande solsken.

Klart till drabbning alltså. Sekonderna lämnar ringen. Må värste man vinna.

Fortsättning följer i morgon i denna blogg.