MÄNNISKOR SOM VITSAR

 Det finns människor som vitsar. Dom ringer var och varannan dag. Jag vet inte varför dom har ringt så intensivt just den här veckan. Det är väl nåt med solfläckarna kanske.
Så skriver Gits Olsson i ett exemplar av tidningen Se från 1968 som jag hittade i den lilla stugan ute på landet. Så här fortsätter han:

-Hallå, sa en som uppgav sig vara resande på Norrland, jag hörde den här i Skellefteå: Vegetarian är en sån där som tror att biffsteken är moroten till allt ont! Var inte det kul?.
-Jo, säskilt 1948 när Aftonbladet hade den för första gången. Det var på den där lilla spalten ”Dagboken” som bildade något slags ingress till ”Blinken” som lätta sidan hette.
-Då får man inge pröjs då?
-Hittelön möjligen. Men vi har börjat göra som museerna, dom har lessnat på att betala för stenyxor, dom har fullt av dom.

-Hörru, sa en som ringde från Midsommarkransen, va betalar du för världens vits?
-Det beror på hur pass bra den är.
-Det är en tiokronors. Minst. Hör här: Spåren efter en stridsvagn är väl strängt taget bara ett tankstreck. Bra va?
-Jorå, vi hade den inne på våren 58.

-E´re Se? undrade en man som pratade som femmans sandpapper.
-Ja.
-E´re sekört de?
-Ja, hur så?
-Jo, förra gången jag skulle kränga en vits så kom jag till Damernas Värld och dom ville inte ha något. E´re Se?
-Ja, det är redaktionen av Se. Hur låter vitsen?
-Jo, har redaktörn hört att Stockholms rådhusrätt har anställt en trädgårdsmästare som ska kratta rättegångarna? . . . Va? . . . Va? . . . Bra va?
-Nej.
-E´re Se?
-Ja.
-Var´e inte bra då?
-Nej.
-Ssssss.

Rapporterar alltså Gits Olsson i ett exemplar av tidningen Se från 1968 och avslutar med att redovisa resten av veckans inringda vitsar:
Stockholms län ska efter svårigheterna att dra loss kryssningsfartyget Boheme få en ny länspump.
Tore Wretman söker en lägenhet med tre kök och rum.
Snart är det dags för premiär på den grekiska storfilmen ”Papadopoulus, varför är du så arg, du gjorde likadant själv när du var liten”.