STARKT SPURTANDE MÅNGKAMPARE NÄRA SVÄNGA STORMIG MINIGOLFDUELL

 Sommarens stora mångkamp på landet mellan kåsören och redaktör S avslutades som traditionen bjuder med matchspel i minigolf. Redaktör S hade visserligen vunnit både pilkastningen och frågesporten men eftersom minigolfen av hävd brukar betraktas som mångkampens blå band var det ändå mycket som stod på spel. En klar och obestridlig seger i denna disciplin skulle kunna föra upp kåsören till, om inte exakt matematisk jämnhöjd med sin motståndare, så i alla fall resultera i något som skulle kunna betraktas som moraliskt oavgjort, åtminstone om han fick säga det själv.

Det började dock inte alls bra, Det oväder som rått under hela dagen hade visserligen skrämt bort alla turister och motionsspelare så för en gångs skull fick de hela anläggningen för sig själva. Inte ens personalen verkade vilja gå ut ur klubbhuset denna dag.
Om det var detta eller något annat som fick kåsören ur balans är svårt att veta, men under den första halvan av matchen stod han inte att känna igen. Dessutom uppgav sig redaktör S ha sett på ett inslag i Sportnytt där han hade lärt sig att man inte ska slå utan svepa iväg bollen på något magiskt sätt. Nu praktiserade han detta så framgångsrikt att han under matchens första halva lyckades riva åt sig en lednung som ett tag verkade nästan ointaglig.

Dramatiken inleddes redan på bana ett, där ett högst märkligt intermezzo inträffade. Redaktör S såg ut att vara på väg mot en spik men i stället lade sig bollen på kanten av hålet utan att rulla i. Redaktör S sprang då fram och ställde sig att stampa i marken bredvid banan för att få bollen att rulla över kanten.
-Du får lägga dig ner och blåsa i stället, sa kåsören.
-Ja, var är vinden nu när man behöver den, sa redaktör S.

Spelet böljade vidare och efter de nio första hålen visade en kontrollräkning att redaktör S ledde med inte mindre än tolv slags marginal.
-Dags att börja upphämtningen, sa kåsören och tog sig förbi hindret direkt på nästa hål. Men när han skulle putta nös redaktör S så kraftigt att det ekade i berget bakom dem och slog lock för öronen.

• 

Kåsören ryckte till så häftigt att han höll på att missa putten.

-Hallå där, sa han, Det ska vara tyst på banan.

Även på nästa hål slog kåsören genom hindret direkt och nu la sig bollen helt nära koppen.

-Se där, sa redaktör S Nu har du hittat stilen.

-Bara du inte nyser när jag ska putta, sa kåsören.

-Snack, sa redaktör S. Det var min nysning som fick fart på dig.

Stormen tilltog ytterligare och nu började det störtregna också. Redaktör S slog då en sjua på bana 10 och en femma på bana 11 och nu var det plötsligt match igen medan regnet öste ner
-Så där ja, sa kåsören. Nu blir det mitt väglag. Nu forsar jag mot segern.
Med en ny spik på bana 17 var han nästan ikapp efter att ett tag ha legat under med tolv slag.
-Nu skiljer det bara fyra, sa han inför sista hålet. Om jag spikar den här också så blir du så nervös att du behöver minst fem slag och då vinner jag.

Men redaktör S höll för trycket och hemförde därmed mångkampens största seger i mannaminne skulle man kunna säga, dock med reservation för att varken mannaminnet eller annat minne är av bästa märke hos någon av atleterna.
Det hindrade dock inte att diskussionens vågor gick höga på den efterföljande banketten, som hölls på en av stadens pizzerior och avslutades med att båda atleterna beställd in var sin välförtjänta jätteportion glass.
För kåsörens del återstår bara att konstatera att han som vanligt vann klassen för fyrtiotalister samt att det inte är lätt att tävla mot fräscha ynglingar som är födda på femtiotalet.