MATCHBEREDDA MÅNGKAMPARE NÄRA BLÅSA BORT I STORM OCH REGN

 Med en närmast kuslig precision hade tävlingsledningen lyckats pricka in årets hittills regnigaste och blåsigaste dag, när den stora mångkampen på Sunningen mellan kåsören och redaktör S skulle inledas. Efter en flera veckor lång och dallrande värmebölja var det dags för de båda atleterna att dra på sig regnkläder och gå ut i stormen vid kåsörens sommarstuga och köra igång årets match med en duell i pilkastning.

Redaktör S hade förberett sig med hårdkörning på gymmet en längre tid. Kåsören var nyss hemkommen från ett träninsläger på Cypern, där han slipat formen på badstranden och i hotellets poolområde. Som ett led i den psykologiska krigföringen hade han även utrustat sig med en ny keps för att tydligt understryka sin internationella träningsbakgrund.

Vid den inledande lottningsproceduren drog kåsören som vanligt det kortaste strået. När redaktör S skulle välja spelordning vidtog samma diskussion som under alla tidigare år. Är det bäst att kasta först eller kasta sist?
-Eftersom vi byter turordning i varje gren så betyder det att den som kastar sist i pilkastningen får avsluta i minigolfen också, sa kåsören.
-Då väljer jag att du börjar kasta, sa redaktör S.

Så var matchen igång medan stormen tjöt och pilarna yrde genom luften med stor spridning. Det gällde som vanligt att träffa darttavlans tårtbitar i tur och ordning från 1 till 20 med någon av de tre pilar som var och en av atleterna hade till sitt förfogande i varje omgång.
De första minuterna präglades av missarnas mångfald.
-Det märks att det är ett år sedan sist, sa redaktör S.
-Det gäller att få in den rätta tekniken, sa kåsören.
-Ja, sa redaktör S. Men ska snärts iväg pilen med en snabb handrörelse. Titta, där fick jag in rätta snärten.

-Hur kan du veta det, sa kåsören.
-Jag och en kompis var i Danmark en gång för länge sedan och kastade pil på en pub, sa redaktör S. Där blev vi utmanade av en full dansk som utklassade oss. Han snärtade iväg pilarna så här. Ögonen gick i kors och han kunde knappt stå på benen men kasta pil kunde han.
-Och han snärtade alltså till med handen så där, undrade kåsören.
-Javisst, sa redaktör S. Och han träffade varenda gång. Vi fick köpa öl åt honom hela kvällen. Och ju fullare han blev desto bättre kastade han.

Medan denna diskussion pågick hade redaktör S tagit en knapp ledning. De båda atleterna följdes i stort sett åt under halva matchen. Sedan ökade vindstyrkan och stormen tog den ena pilen efter den andra. Redaktör S började dra ifrån sakta men säkert och på ruts 9 tog det plötsligt helt stopp för kåsören. Gång på gång satte han alla tre pilarna i en tät ring kring nian utan att träffa. Och när han träffade ramlade pilen ner eller så togs den av vinden.

-Detta är otroligt, sa han. Jag är förhäxad.
-Det måste vara något med siffran nio och dig, sa redaktör S.
-Det är väl det att jag är så väluppfostrad att jag har lärt mig att inte kasta något i nian på folk, sa kåsören.

Det hela slutade alltså med att redaktör S vann med de för kåsören minst sagt pinsamma siffrorna 20-9.
-Jag ska hälsa från hustrun förresten, sa han. Hon sa att det viktigaste är inte att vinna utan att vinna stort.
-Du behövde väl inte ha tagit henne så precis på orden, sa kåsören.
Men än är han inte slagen. Två grenar återstår.
Spännande fortsättning följer i morgon.