HÅRDA KILLAR DANSAR INTE

Promenerar från den lilla stugan vid havet till den närbelägna campingplatsen framåt kvällen och köper en glasspinne i kiosken. Från dansbanan uppe i skogsbrynet hörs musik, och för ett ögonblick funderar jag på att gå dit och se om där ska bli dans.

Men så erinrar jag mig något jag en gång läste i en bok. Om jag inte minns fel var det den gamle gangsterbossen Frankie Carbo som besökte en nattklubb i New York tillsammans med boxningsvärldsmästaren Rocky Marciano. I sällskapet fanns också en ung skådespelerska. Under en stillsam tryckare med Marciano anförtrodde hon denne att det skulle vara bra för hennes karriär om hon fick dansa med gangsterbossen och bad världsmästaren lägga ett gott ord för henne.

Tillbaka vid bordet lutade sig Marciano mot gangsterbossen och viskade i örat att den unga damen nog gärna ville bli uppbjuden. Gangsterbossen tittade då iskallt på tungviktsvärldsmästaren och sa:

- Hårda killar dansar inte.

Allt detta står jag och tänker på medan musiken ljuder bortifrån dansbanan. Sedan vänder jag och går hem. Hårda killar dansar inte – dom badar trettiosex gånger om dan och hjälper små fåglar som har flugit fel i stället.

KNOCK OUT PÅ VERANDAN

Sitter på verandan i  den lilla stugan vid havet och läser. Ute skiner solen, himlen är blå och fåglarna kvittrar i buskar och träd. Dörren står på vid gavel och en lätt bris sprider svalka över nejden. Allt andas frid och idyll.

Plötsligt viner det till i luften. En skarp knall bryter tystnaden i den lilla stugan, följd av en dov duns.

- Hjälp, jag är beskjuten, tänker jag hastigt och är nära att kasta mig ner på golvet.

Men där är redan upptaget. Mitt på golvet sitter nämligen en liten fågel och ser både häpen och omtumlad ut på samma gång.

Uppenbarligen har den kommit in genom den öppna dörren och flugit rakt emot en fönsterruta från insidan och knockat sig själv.

Detta har jag upplevt tidigare, tänker jag och det har jag också för det är inte första gången fåglar förirrar sig in i stugan.

Men efter att ha tittat närmare på den lilla fågeln inser jag också att jag en gång har sett samma omtöcknade blick och förvånade uttryck i ett mänskligt ansikte.

Det var i Köpenhamn i slutet på 80-talet. Då satt jag på första raden vid ringside och höll på att få europamästaren Alfredo Evangelista i knäet när han knockades av Lillen Eklund i sjunde ronden. Evangelista blev sittande mellan repen på kanten av ringen och för en kort stund hade jag ögonkontakt med honom på ett par meters håll. Det var en exakt likadan blick som nu syns i ögonen på den lilla fågeln.

Men i motsats till Evangelista reser sig fågeln innan någon har hunnit räkna till tio. Själv ställer jag mig upp och pekar mot dörren. 
- Den vägen är det, hör jag mig själv säga och så flyger den lilla fågeln ut ur stugan samma väg som den kommit.

BLAND BADGOSSAR OCH BRÄNNISAR

Sitter utanför den lilla stugan vid havet och slickar såren efter de senaste dagarnas möten med brännmaneter.

Det var bättre förr. När man var liten fanns det minsann inga brännmaneter. Jo, det kanske det gjorde förresten men inte så många. Dom var inte fler än att man kunde bada åtskilliga gånger om dan.

Minns hur man som litet yngel tävlade med sina kamrater om vem som kunde bada flest gånger på en dag.

Det gick till så att man sprang ut i vattnet och doppade sig. Sedan tog man några simtag och sprang upp på land igen. Där la man sig i solen och torkade och när man var torr hoppade man i vattnet igen. Gång på gång på gång. 

Och sedan räknade man vem som hade badat mest. Minns att jag hade ett personligt rekord på trettiosex gånger. Så nog har man badat en del i sina dar när man tänker efter.
Fortsättning från sommaren följer.

RÄKOR ELLER MANETER?

Går ner till stranden för att bada. Står en stund på bryggan och tittar i vattnet. Upptäcker plötsligt en brännmanet som ligger där nere och lurar. Den ser aggressiv ut, Verkar vänta på någon att attackera.

Och medan jag står där på bryggan och tvekar, kommer det ännu en simmande. Här gäller det tydligen att inte slappna av.

Dom verkar kunna både se och tänka: Kom igen, grabbar! Nu är han på gång. Samling här borta under bryggan så tar vi honom.

Erinrar mig då att jag någon gång har läst i tidningen att räkorna är så dyra därför att de som fiskar dem ibland får fler maneter än räkor i trålen.

Rekor, säger dom i Stockholm, såna man eter. Men här är det enbart maneter.
Fortsättning följer.

ATT LÄRA KÄNNA SITT KYLSKÅP

Liten sommardagbok

Efter att äntligen ha lyckats installera det nya kylskåpet i den lilla stugan vid havet vaknade jag tre gånger på natten av mystiska ljud från köket. Det lät som om en människa stod och gurglade sig där ute.

Klev upp vid niotiden. Kände mig osäker på om jag hade drömt eller inte. Nu alldeles tyst i köket. Ytterdörren låst. Tittade i garderoben och under sängen. Ingen där. Var det jag själv som gick i sömnen? Eller vem var det som hade gurglat sig och fört oväsen mitt i natten?

Tog fram instruktionsboken och läste. Under rubriken ”Lär känna ditt kylskåp” stod följande:

”Om du inte tidigare har haft en utrustning av denna typ kanske du lägger märke till att den ibland avger ganska ovanliga ljud. De flesta är alldeles normala men du bör vara medveten om dem.”

Nu ännu oroligare. Vad menas med att ”de flesta” ljud är normala? Hur veta vilka som inte är normala?

Läste vidare.

”Gurglande, svischande ljud orsakas av kylvätskans cirkulation i kylsystemet. De har blivit tydligare sedan de freonfria gaserna infördes. Detta är inget fel och påverkar inte utrustningens funktion. Brummande, spinnande eller pulserande ljud är kompressorn som arbetar när den pumpar runt kylmedlet i systemet.”

Jaha. Här händer det tydligen saker medan man sover. Bäst att vara på sin vakt. Snart smäller det väl igen.

MYSTISKA LJUD I NATTEN

Liten sommardagbok:

Somnade tryggt efter att äntligen ha kommit ihåg att tanka bilen. Slurp sa det när mätaren tog ett språng från noll-läge med blinkande varningslampa till full tank.
Återvände till den lilla stugan vid havet. Vaknade halv tre på natten av mystiska ljud. Lät som om någon stod och gurglade sig i köket. Gick upp och kollade. Ingen där. Ljudet kom från det nya kylskåpet. Är det också på väg att explodera?

Somnade om efter en stund. Vaknade en timme senare av ett brummande ljud från köket. Gick upp igen och tittade. Det var kylskåpet den här gången också. Nu smäller det nog snart.

Sov som en stock till klockan nio. Nu helt tyst i köket. Lugnet före stormen? Eller är allt bara en dröm?

Frukost på smör, ost och sill. Mjölksmaken ännu underligare än dagen före.
Fortsättning i morgon.

MJÖLKEN SURNAR

Liten sommardagbok:

Tillbaka i den lilla stugan vid havet med de matvaror som på grund av det exploderande kylskåpet hade fraktats fram och tillbaka mellan stugan och huset i staden under några dagar. Lastade in alltsammans i kylskåpet igen. Tog ett glas mjölk och ett par mackor. Mjölken aningen sur.

Upptäckte sedan det gamla kylskåpet i ett hörn av stugan och insåg att detta borde forslas till tippen. Baxade in det i bilen och körde dit. Tippen stängd. Tillbaka till stugan. Glömde åter tanka. Liten lampa i form av bensinpump tändes på instrumentbrädan. Betyder förmodligen tanka snarast.

Grannen tittade över och sa att det gamla skåpet tar dom hand om där man köper nytt. Åkte tillbaka till affären och lämnade det där. Bensinpumpen på instrumentbrädan började blinka. Sista varningen?
Fortsättning i morgon.

DÖRREN SOM LOSSNADE

Liten sommardagbok:

Åkte tillbaka till den lilla stugan vid havet med smör, ost, sill och mjölk, alltså samma matvaror som jag tvingats ta in till stan sedan kylskåpet på landet exploderat. Lastade in det i det nyinköpta skåpet och stängde. Hungrig efter en stund. Tog tag i handtaget för att öppna skåpet. Då ramlade dörren av!

Tittade i instruktionsboken och såg att det saknades en fjäder i gångjärnskonsolen. Den hade tydligen ramlat ur på vägen.

Stängde dörren försiktigt. Åkte tillbaka till affären, förklarade situationen och fick en ny fjäder. Tillbaka till stugan för att sätta i den. För att klara detta måste skåpet lutas vilket enligt instruktionsbokens rekommendationer borde utföras av två personer. Ingen av grannarna hemma. Lastade ur skåpet igen och åkte in till stan med all maten och ställde in i kylskåpet där.

Åkte tillbaka till stugan. Glömde åter tanka. Bensinmätaren nu nästan på noll.

Hittade en granne som hjälpte till att luta skåpet så att fjädern kunde sättas på plats och dörren monteras.

Helt slut. Åkte in till stan och sov över där.

Fortsättning i morgon.

PÅ JAKT EFTER NYTT KYLSKÅP

Liten sommardagbok:

Lämnade den lilla stugan vid havet och åkte till det stora köpcentret för att inhandla ett nytt kylskåp i stället för det gamla som hade exploderat dagen innan så att jag varit tvungen att köra in till huset i stan med all maten. 

Upptäckte att dörren på det aktuella kylskåpet öppnades åt fel håll. Bad försäljaren om hjälp. Denne gick då och hämtade en skruvmejsel och ställde sig på knä på golvet medan han flyttade om gångjärnen.

Tackade för hjälpen, betalade, lastade in skåpet i bilen och körde ut till stugan.

Kastade en blick på bensinmätaren. Nålen oroväckande nära nollstrecket. Kan inte vara många liter kvar.

Ställde in skåpet i stugan, satte i kontakten och kollade att det fungerade.

Åkte tillbaka till stan för att hämta smör, ost, sill och mjölk. Glömde tanka men stannade och sov över hemma.

Ny rapport i morgon.

PANG I SOMMARVÄRMEN!

Liten sommardagbok:

Handlade mat och åkte ut till den lilla stugan vid havet. Lastade in smör, ost och sill samt en mjölkförpackning i kylskåpet men insåg samtidigt att det var avstängt.

Satte kontakten i väggurtaget utan att något hände. Kom att tänka på huvudströmbrytaren borta vid dörren. Slog på denna och hörde då hur de small ute i köket. 

Boom, sa det, samtidigt som spisen slocknade, kaffebryggaren lade av och en kväljande ammoniakdoft drog genom stugan.

Stod som förstenad och stirrade på eländet. Fattade slutligen att kylskåpet hade exploderat. Lastade ur smör, ost, sill och mjölk. Körde in till stan och lade in det i kylskåpet där.
Fortsättning i morgon.

BOTTEN NÅDD PÅ SOMMARLÄSNINGEN

Fortsätter läsa Se från 1968 i den lilla stugan vid havet men har nu nått botten av tidningshögen.

I ett av de sista numren hittar jag i alla fall följande godbit:

Folk som är intresserade av tecknade serier har ringt och frågat om serietecknarna börjar tappa stinget.
-Hur så, är dom inte roliga?
-Jodå, men kika efter i dagens Aftonblad får ni se vad Kulman har för sig.
-Ja, så vitt jag kan se blir han stungen på kran av en geting.

-Just det. Slå sen upp dagens Expressen och titta efter vad Alfredo har för sej.

Däremot är tidningarna inte lika samstämmiga när det gäller utrikesnyheterna, konstaterar Gits Olsson längst bak i tidningen:

Den 4 september publicerade Dagens Nyheter en skakande bild från jordbävningen i Iran. Bildtexten berättar: ”En av männen i bakgrunden håller upp sin döde son och skriker förtvivlat”.

På eftermiddagen samma dag kommer Aftonbladet ut med samma bild. Men där står det: ”Mitt bland alla de förtvivlade och gråtande jublar en lycklig far – han har hittat sitt barn oskadat.”
Aftonbladets utrikesjournalistik är lite positivare och gladare verkar det som.

Det är en fin tradition inom A-pressen, detta att man inte i onödan överdriver dramatiken i det som sker, fortsätter Gits.

Det har varit en tradition ända sedan Fabian Månsson regerade på Arbetarbladet i Gävle. När Fabian var ute på agitationsresor land och rike runt, så fick Fabians hustru, den blida Maja, sköta tidningen.

-Kom ihåg nu Maja, sa Fabian när han skulle vara borta i hela fjorton dar, att jag vill inte veta av några braskande rubriker i tidningen. Och allt som gäller kungligheter och sånt gör vi minsta möjliga väsen av.

Sen for Fabian. Dagen efter blev ryska tsarfamiljen avrättad av bolsjevikerna. Maja satte försiktigt rubriken:

VISSA FÖRÄNDRINGAR

VID DET RYSKA HOVET

Heder och grattis till en sådan måttfull journalistik.

Och som avslutning saxar vi tre bilder under vinjetten Bubbel i kön. Den första föreställer en man som är misstänkt lik dåvarande utrikesministern Torsten Nilson och ser ut så här:

På den andra verkar det som det är den gamle storkapitalisten Marcus Wallenberg i färd med att argumentera för någonting:

Och som avslutning ser vi ett okänt par i badet:

Slut på sommarläsningen av tidningen Se.

NU ÄR DET KLIPPT!

Det tog nästan en hel vecka från ord till handling. Men nu är det gjort. Här är bildbeviset.

BLOD OCH VÅLD I SOMMARVÄRMEN

Sitter i den lilla stugan vid havet efter att ha konstaterat att den sax jag i går åkte till det stora varuhuset och inhandlade för att klippa tånaglarna med är inbäddad i en stenhård plastförpackning som det skulle behövas ytterligare en sax för att få upp.

Efter att ha försökt bita mig in i förpackning och fått ont i en tand hittar jag efter mycket letande en Morakniv och försöker med denna såga mig genom plasten.

Slinter med kniven och skär mig i ett finger så det börjar blöda.

Tvättar såret och lägger på ett plåster innan jag vågar ett nytt försök.

Lyckas slutligen karva av ena hörnet så det går att dra ut ett litet papper.

På detta står:
Nagelsax, kvalitet rostfritt. Läs på baksidan.
Vänder på papperet och läser:
Varmsmidd (hejad), styckehärdad, slipad, förnicklad, kontrollerad, justerad, testad. Sax och tång med skruv. Högsta kvalitet.
Herregud. Vad är detta? Jag ska ju bara klippa tånaglarna.
Dessutom ligger den förbannade saxen fortfarande oåtkomlig i förpackningen. Funderar på att gå ut och ställa mig att hoppa på den men inser att jag då säkert bara skulle skära mig i foten också.

Lyckas till slut med knivens hjälp bända upp paketet och frilägga saxen men det sker till priset av en bruten pekfingernagel.

Slickar mina sår, summerar mina skador och kommer fram till följande:
Ett skärsår på vänster tumme, blod på diskbänken och på mattan i köket, en avbruten pekfingernagel, molande tandvärk, högt blodtryck, hjärtklappning och en gnagande känsla av att ha köpt en onödigt dyr sax eftersom jag blev så stressad av spökrösten i varuhuset.

HÄR SKA KLIPPAS

I dag ska det äntligen ske. Nu har det blivit dags. Nu kommer jag inte undan längre.
Men först frukost. Och efter gårdagens strapatser behöver jag en rejäl sådan.

Efter maten tar jag fram den nagelsax jag köpte i går för att klippa tånaglarna.

Det vill säga: Jag försöker.
Saxen är nämligen inbakad i en sån där förbannad plastförpackning som nästan allting levereras i nu för tiden.
Och säga vad man vill om denna plastförpackning, någon dålig kvalitet är den inte av.

Jag river och sliter och rycker och drar i plasten och när jag inte lyckas stoppar jag den i munnen och försöker bita igenom den med det enda resultatet att jag får ont i en tand.

Då går den hemska sanningen upp för mig där jag sitter ensam och isolerad ute på landet, långt borta från civilisationen: det behövs ytterligare en sax för att få upp förpackningen som saxen ligger i!

Herregud, ska detta aldrig ta slut?
Fortsättning följer i morgon.

OPERATION INKÖP AV SAX

Vaknar med ett ryck av att solen tittar in genom fönstret i den lilla stugan vid havet.

Tänker på att det var i dag jag skulle klippa tånaglarna. Har skjutit upp hela operationen i två dagar, men nu ska det ske.

Men först ska jag ha frukost. Och sedan är det dags för ett bad. Det får jag inte missa en sån här dag. Och sedan ska det bli skönt att sitta i solen en stund.

Somnar i en vilstol utanför stugan.

Vaknar och inser att det är dags att laga till en liten lunch.
Och efter maten är det skönt att sitta stilla en stund och lyssna på radion.

Javisst ja, jag hittade ju ingen nagelsax i går. Får väl åka till det stora köpcentret och inhandla en.

Men klockan går. Kommer inte iväg förrän på kvällen.

Äntligen framme. Går in och tittar mig omkring bland alla äpplen, bananer, konservburkar, brödlimpor och kaviartuber, Hittar drivor av ostar, kotletter och småländska lökkorvar och i ett hörn tronar gigantiska staplar med toalettpapper som ser ut att räcka till årskonsumtionen för ett helt regemente om det nu finns några såna kvar i Sverige. Men ingen nagelsax så långt ögat når.

Tiden går. Vandrar upp och ner i de allt glesare befolkade gångarna och hoppar plötsligt till av en dov spökröst uppifrån taket:

Klockan är nu 21.50. Vi stänger varuhuset om tio minuter.
Letar och letar och letar och har till slut förirrat mig så långt in i varuhuset att jag inte vet var jag är längre. Då kommer spökrösten tillbaka:
Klockan är nu 21.55. Vi stänger varuhuset om fem minuter. Var vänlig gå mot utgången.

Är nära gripas av panik. Ser bara burkar med gurka och oliver och konserverade plommon vart jag tittar i de öde gångarna. Hittar äntligen en expedit att fråga.

-Nagelsaxar, flämtar jag. Var finns dom?
-Där borta, svarar expediten och pekar mot horisonten.
Skyndar ditåt, samtidigt som spökrösten mässar hotfullt.
Klockan är nu 22.00 och vi stänger varuhuset för i dag. Var vänlig gå mot utgången.
Hjälp! Vad händer om man inte hinner ut? Blir man inlåst och hämtad av polisen nästa morgon?

Hittar äntligen avdelningen för nagelsaxar. Sliter åt mig en och hinner fram till kassorna just före deadline.

Sedan är det dags att åka hem till stugan och lägga sig. Någon nagelklippning orkar man inte med efter en sån pärs. Det får bli i morgon.