HÅRDA KILLAR DANSAR INTE

Promenerar från den lilla stugan vid havet till den närbelägna campingplatsen framåt kvällen och köper en glasspinne i kiosken. Från dansbanan uppe i skogsbrynet hörs musik, och för ett ögonblick funderar jag på att gå dit och se om där ska bli dans.

Men så erinrar jag mig något jag en gång läste i en bok. Om jag inte minns fel var det den gamle gangsterbossen Frankie Carbo som besökte en nattklubb i New York tillsammans med boxningsvärldsmästaren Rocky Marciano. I sällskapet fanns också en ung skådespelerska. Under en stillsam tryckare med Marciano anförtrodde hon denne att det skulle vara bra för hennes karriär om hon fick dansa med gangsterbossen och bad världsmästaren lägga ett gott ord för henne.

Tillbaka vid bordet lutade sig Marciano mot gangsterbossen och viskade i örat att den unga damen nog gärna ville bli uppbjuden. Gangsterbossen tittade då iskallt på tungviktsvärldsmästaren och sa:

- Hårda killar dansar inte.

Allt detta står jag och tänker på medan musiken ljuder bortifrån dansbanan. Sedan vänder jag och går hem. Hårda killar dansar inte – dom badar trettiosex gånger om dan och hjälper små fåglar som har flugit fel i stället.