VARMA HÄLSNINGAR FRÅN PINKANDE POJKE

Ibland får man vykort. Jag har sparat en bunt som någon skickat från en turné genom flera europeiska länder.

Det börjar med ett kort, avstämplat i belgiska Gent men föreställande Manneken-Pis, alltså statyn av den pinkande pojken i Bryssel, som tycks vara ett mycket kärt vykortsmotiv.

Så här skriver avsändaren:
Efter lång tids urinerande har nu Bryssel äntligen dränerats runt sin urinvånare (ett urvattnat skämt vid det här laget). Annars mår vi ”strålande”. Kissprovet är positivt.
Varma hälsningar
Piss-Nisse

Detta meddelande följs dagen därpå av ett porträtt på en dyster kejsar Napoleon, avstämplat i Waterloo och med följande text:

Nu har vi lokaliserat Waterloo, men var finns Buggaloo och Diggyloo? Eftersom slaget är förlorat beger vi oss nu till Santa Helena via Korsika.
N med fru

Detta visar sig dock inte vara riktigt med sanningen överensstämmande, eftersom nästa kort kommer från Innsbruck. Det föreställer en stor gris, och intill denna har tryckts en massa tyska ramsor om olika sorters svin. På baksidan står följande:

9-9-9 (uttalas på franska)
Äventyret fortsätter.
Schnabl o Klammer

Efter ytterligare ett par dagar anländer ett kort från Saltzburg med motiv ur filmen Sound of Music och följande korta meddelande:

Amadeus hälsar.
Julie o Christopher
Nu väntar Örnnästet och Berchtesgaden.

Nästa bild kommer från Liechtenstein och föreställer furstendömets regent Franz Josef II och furstinnan Gina. Med anspelning på den förstnämnde har följande hälsning skivits på baksidan:

Wieviel Uhr ist es? Es ist kein Filur, es ist mein Bruder, Fürst Franz Josef der zweite und seine Frau Gina. I kväll bjuds middag på slottet Örnnästet. Klädsel: Brun skjorta och en klämmig armbindel.
Hälsningar
Constantine

Dagen därpå kommer ännu ett meddelande från Innsbruck. Tydligen reser vår hjälte kors och tvärs genom Europa eller så är det de kontinentala postverken som inte riktigt hänger med i svängarna. ”Das schöne Innsbruck am grünen Inn” står det tryckt på kortet, där, adressaten dessutom har förärats titeln ”Zum alten Jodler”.

Stämningen börjar tydligen bli mer och mer upprymd för nu skrivs det helt och hållet på tyska med allt märkligare handstil, innehåll och språkbehandling. Så här står det:
Gute Heute alle Leute!
Wir haben unser in der Luft, und bald kommen die Löwen und die Bären.
Franz und Heide

I början på nästa vecka anländer två kort på samma dag. Det ena är avstämplat i Venedig och föreställer gondoler så långt ögat når med följande hälsning:

Nu har vi utforskat Italienska Schweiz. Japanska delen väntar – om gondolen når land någon gång.
C Lindeman + fästmö (hon med påsen)

Det andra är en bild på påven, och budskapet lyder som följer:

Nu har vi Vatt i Kanstaten (häpp!). Ska just blanda mig en Rom och Cola.
J.P.

Sedan går ytterligare några dagar och så anländer ett nytt kort på den pinkande pojken i Bryssel, denna gång avstämplat på platsen. Tydligen är sällskapet nu på hemväg, och detta kan tycks vara ett elegant sätt att sluta cirkeln. Men vederbörande är tydligen ganska slaka efter två hårda veckor på kontinenten, för man tycks ha glömt att man tidigare skickat ett likadant kort. Så här skriver man nu:

Den här pojkens far var urmakare. Modern var nattfjäril. Därför heter han Urolog Kissinger och är en av urinvånarna. Tänkte skicka ett kort från San Remo men hann aldrig dit.
Den glade bagarens släkting + Berta II

Några dagar senare anländer ett kort från Dronninglunds Hotel i Danmark med samma handstil som på de tidigare försändelserna, nu med texten:

Knud Kofoed hälsar!
Liksom red H, den f d vikarien (den uppkäftige) och hans kvinna.
Därmed var mysteriet löst. Tack fär korten.