"JÄRNPJÄXAN" BENGTSSON SLÅR TILL

Vi spelade fotboll på ängen uppe i skogen.
Nisse Bengtsson gick vänsterytter och var Nacka Skoglund. På den andra kanten sprang Berra omkring med nerhasade strumpor och sa att han hette Kurre Hamrin. Filosofiska Karlsson la alla frisparkar under förevändning att han var den store strategen Gunnar Gren.

Berras brorsa stod i mål och var Kalle Svensson. Men en dag skulle han plötsligt vara Lev Jasjin   i stället. Alltså den där store ryssen som brukade luta sig framåt och breda ut armarna när motståndarna kom stormande, ungefär som om han tänkte krama ihjäl dem.

Jasjin hade en jättelik keps på skallen och såg så ruggig ut att dom minsta killarna blev rädda när dom fick se honom i svartvit teve.

Så hände det sig en dag att Nisse Bengtsson fick ärva ett par gamla fotbollskängor av en farbror som hade spelat vänsterback i ett lag i gärdsgårdsserien. Detta blev en vändpunkt i hans fotbollskarriär och resulterade i att han förändrade sin spelstil i grunden. Man skulle kunna säga att han genomgick en förvandling nästan i klass med doktor Jekyll och mr Hyde. Eller kanske snarare från Nacka Skoglund till Horst Juskowiak.

Och alltihop var kängornas fel. Dessa väckte nämligen både uppståndelse och avund bland övriga spelare, som samtliga var utrustade med slitna gymnastikskor med bortnött gummi och en och annan tå stickande ut här och var.

Nisse Bengtsson kängor däremot var enorma saker med bepansrade tåhättor och stora läderdobbar som rev upp gräset där han galopperade fram.

De var flera nummer för stora, men med hjälp av tre par raggsockor och lite tidningspapper lyckades han surra fast dem så att de satt kvar på fötterna. Han blev inte särskilt rörlig med dessa slagskeppsliknande pjäser på fötterna, men å andra sidan vek motståndarna gärna undan när han kom klampande så marken gungade och sparkade efter benen på dem.
Man skulle kunna säga att han gav den spelstil som kallades järnkaminernas, om inte ett ansikte, så i alla fall två stora fötter.

Vid detta speciella tillfälle hade Nisse Bengtsson startat en rush över hela planen. Motståndarna föll som käglor och till slut återstod bara Berras brorsa i målet, för dagen skrudad som Lev Jasjin med stora kraghandskar och en gammal Snoddaskeps på huvudet. Han lutade sig framåt och bredde ut armarna som han sett Jasjin göra i teve och just då sköt Nisse Bengtsson.

Det var inget kanonskott men det går ändå till fotbollshistorien, eftersom den bepansrade högerkängan gled av foten och träffade Berrs brorsa mitt i ansiktet.

Stor kalabalik uppstod medan raggsockor, tidningspapper och ett trasigt skosnöre virvlade genom luften. Bollen tog i ribban och på returen var Karlsson framme och tryckte in den mellan stolparna bakom den vid det laget medvetslöse målvakten.

Eftersom det inte förekom någon domare i dessa matcher blev det stor palaver i fråga om domslutet. Det försvarande laget ville ha frispark och utvisning av Nisse Bengtsson för livsfarligt spel, medan anfallarna hävdade att det var mål.

Den allra mest häpnadsväckande regeltolkningen åstadkoms emellertid av Berras brorsa, som när han vaknade och fick händelseförloppet rekapitulerat för sig, hävdade att det måste vara offside på kängan!

Han stödde sig på att denna var en betydande del av spelaren, i det här fallet Nisse Bengtsson. Och eftersom kängan befann sig mellan målet och anfallsspelaren vid det andra skottet, var det följaktligen offside på en del av Nisse Bengtsson innan bollen gick i mål.

Det anfallande lagets medlemmar ruskade på huvudena och sa att Berras brorsa tydligen hade blivit konstig i skallen av smällen.

-Det kan väl för fan inte vara offside på mig när jag står här! skrek Nisse Bengtsson.

-Men din förbannade järnpjäxa låg där! skrek Berras brorsa tillbaka och torkade blodet ur pannan med Snoddaskepsen.
Efter långa och högljudda förhandlingar enades parterna om en kompromiss. Målet godkändes, samtidigt som Nisse Bengtsson visades av planen. Han ålades dessutom att skjutsa Berras brorsa på pakethållaren på sin cykel till lasarettet där denne blev sydd med fyra stygn i pannan.

Från den dagen kallades Nisse Bengtsson ”Järnpjäxan” resten av fotbollssäsongen och förbjöds att beträda planen i sina bepansrade kängor. Det ryktades att han skrev brev till både Svenska Fotbollförbundet och Fifa för att få upprättelsen, men om det var sant blev aldrig riktigt klarlagt.