torsdag 2 maj 2013

SKJORTA, TIMPA OCH ZAMORA

Jag hade golfbyxor och slipover och var åtta år och trodde att så skulle det förbli resten av livet.
Jag minns lukter, smaker och känslor som om det var i går. Ostsmörgås och varm choklad, skrubbsår på knäna, födelsedagskalas med gräddtårta och skolavslutning med Den blomstertid nu kommer.

Fotboll på ängen uppe i skogen, handsydd trea som spruckit i sömmen och Alfapastiller för två blanka tioöringar och en stor kopparfemöring.
Men tabletterna åt man ogärna. Det var bilderna vi var ute efter.


Hasse Jeppson, Djurgården, i vit träningsoverall, Rune Larsson, AIK, i slips och kostym, Magnus ”Skjorta” Bergström, Degerfors, liggande i luften när han boxar bort bollen, en klackande Karl ”Timpa” Simonsson i Jönköpings Södra och en nickande Hilmer ”Kinesen” Pettersson i Djurgården.
För att inte tala om Lennart ”Nacka” Skoglund i AIK-dress. Den fick man ge halva Hälsingborgs IF för och ändå lägga Calle Palmér emellan.

Så småningom växte samlingen. Buntarna med gummisnodd blev flera. Det blev olika buntar för svartvita bilder och färgbilder. Sedan kom OS-medaljörer och ishockeyspelare.
Men det var de allsvenska bilderna som räknades. Där fanns Ingvar ”Tjotta” Olsson i AIK på språng med sträckt vänsterben, där fanns en klackande Sanny Jacobsson i Gais med grön träningsoverall och där fanns Örebromålvakten Lasse Karlsson som kastade sig med ett tigersprång mot bollen.


Dessa bilder på idolerna påverkade oss småkillar på ett både självklart och fullkomligt orimligt sätt. Vi ville vara som dem, göra som de gjorde. Vi begrep inte att bilderna var tagna på en hundradel av en sekund. Vi tog dem som rättesnören och instruktionsbilder och det fick de mest häpnadsväckande konsekvenser.




Sven Sjöblom i IFK Göteborg till exempel. Han verkade ha händerna på ryggen när han sköt. Det såg man tydligt på Alfabilden. Det måste väl vara en finess av något slag, tänkte vi. Med påföljd att när någon kom fri framför mål på ängen uppe i skogen och skulle skjuta, kunde han plötsligt slänga bak händerna på ryggen för så gjorde ju Sjöblom, Det var många solklara målchanser som sumpades på grund av honom.


Men vi begrep inte bättre. Och vi fortsatte att köpa tablettaskar. Jag hade en krona i veckopeng. Det räckte till fyra askar, och ibland tjänade man ihop till någon krona extra genom att springa ärenden. Alla pengar investerades i Alfapastiller. Till slut orkade jag inte ens hälla ut tabletterna. Jag plockade bara upp bilderna och kastade bort askarna. Det fick till följd att jag gick omkring med ständigt dåligt samvete för att någon vuxen skulle komma på mig med detta ofattbara slöseri.
Samlingen bara växte, och det var sällan någon kamrat kunde övertrumfa mig med någon bild jag inte hade. Det fanns egentligen bara en mörk fläck på himlen under dessa år och det var IFK Norrköpings målvakt Bengt ”Zamora” Nyholm.


Han gick helt enkelt inte att få tag i. Man visste att han fanns i verkligheten, men det kom aldrig några bilder på honom. Det var något spöklikt över Zamora Nyholm. Han både fanns och inte fanns.
Ryktet gick på skolgårdar och bakgator att det fanns en bild på Zamora i helfigur när han gjorde en akrobatisk räddning. Ingen hade sett den, men många hade hört talas om den.


Detta sporrade mig bara ännu mer. Jag köpte fler och fler tablettaskar, men när jag öppnade dem låg där bara bilder på spelare i Sandvikens IF. Det var något skrämmande och övernaturligt med Alfatabletterna den sommaren. I varenda ask var det Sandvikens IF. Jag vet inte hur många dubletter jag hade på Arne Hodin, Åke Kling och Stig ”Tjofsen” Olsson.


Jag minns att jag tänkte att det måste ha blivit fel någonstans. Förmodligen hade dom skickat alla askarna med Zamora till Sandviken.
På så sätt fick jag också en lektion i lagen om tillgång och efterfrågan, även om jag inte begrep det förrän långt senare. Zamora Nyholm skulle säkert inte ha varit så där oerhört efterfrågad om han hade funnits i lite större upplaga i mina hemtrakter. Både Kalle Svensson och Arne Arvidsson var väl minst lika bra målvakter men de stod inte alls lika högt i kurs för de var lättare att få tag i.

1 kommentar: