Jag minns lukter, smaker och känslor som om det var i går. Ostsmörgås och varm choklad, skrubbsår på knäna, födelsedagskalas med gräddtårta och skolavslutning med Den blomstertid nu kommer.
Fotboll på ängen uppe i skogen,
handsydd trea som spruckit i sömmen och Alfapastiller för två
blanka tioöringar och en stor kopparfemöring.
Men tabletterna åt man ogärna. Det
var bilderna vi var ute efter.Hasse Jeppson, Djurgården, i vit träningsoverall, Rune Larsson, AIK, i slips och kostym, Magnus ”Skjorta” Bergström, Degerfors, liggande i luften när han boxar bort bollen, en klackande Karl ”Timpa” Simonsson i Jönköpings Södra och en nickande Hilmer ”Kinesen” Pettersson i Djurgården.
Så småningom växte samlingen.
Buntarna med gummisnodd blev flera. Det blev olika buntar för
svartvita bilder och färgbilder. Sedan kom OS-medaljörer och
ishockeyspelare.
Men det var de allsvenska bilderna som
räknades. Där fanns Ingvar ”Tjotta” Olsson i AIK på språng
med sträckt vänsterben, där fanns en klackande Sanny Jacobsson i
Gais med grön träningsoverall och där fanns Örebromålvakten
Lasse Karlsson som kastade sig med ett tigersprång mot bollen.Dessa bilder på idolerna påverkade oss småkillar på ett både självklart och fullkomligt orimligt sätt. Vi ville vara som dem, göra som de gjorde. Vi begrep inte att bilderna var tagna på en hundradel av en sekund. Vi tog dem som rättesnören och instruktionsbilder och det fick de mest häpnadsväckande konsekvenser.
Sven Sjöblom i IFK Göteborg till exempel. Han verkade ha händerna på ryggen när han sköt. Det såg man tydligt på Alfabilden. Det måste väl vara en finess av något slag, tänkte vi. Med påföljd att när någon kom fri framför mål på ängen uppe i skogen och skulle skjuta, kunde han plötsligt slänga bak händerna på ryggen för så gjorde ju Sjöblom, Det var många solklara målchanser som sumpades på grund av honom.
Men vi begrep inte bättre. Och vi fortsatte att köpa tablettaskar. Jag hade en krona i veckopeng. Det räckte till fyra askar, och ibland tjänade man ihop till någon krona extra genom att springa ärenden. Alla pengar investerades i Alfapastiller. Till slut orkade jag inte ens hälla ut tabletterna. Jag plockade bara upp bilderna och kastade bort askarna. Det fick till följd att jag gick omkring med ständigt dåligt samvete för att någon vuxen skulle komma på mig med detta ofattbara slöseri.
Han gick helt enkelt inte att få tag i. Man visste att han fanns i verkligheten, men det kom aldrig några bilder på honom. Det var något spöklikt över Zamora Nyholm. Han både fanns och inte fanns.
Detta sporrade mig bara ännu mer. Jag köpte fler och fler tablettaskar, men när jag öppnade dem låg där bara bilder på spelare i Sandvikens IF. Det var något skrämmande och övernaturligt med Alfatabletterna den sommaren. I varenda ask var det Sandvikens IF. Jag vet inte hur många dubletter jag hade på Arne Hodin, Åke Kling och Stig ”Tjofsen” Olsson.
Jag minns att jag tänkte att det måste ha blivit fel någonstans. Förmodligen hade dom skickat alla askarna med Zamora till Sandviken.
Precis på pricken, Gurra! Så var det!
SvaraRadera