UNGE HERR TRÄDGÅRDSMÄSTARE

Jag krattar mossa.
Jag krattar och krattar och krattar så att gräsmattan ser ut som om den hade varit utsatt för granatbeskjutning.

Stora kraterliknande hål uppstår i trädgården, och i utbyte får jag krattan full med väldiga, fluffiga bollar bestående av en blandning av mossa, gräs, jord, grus, löv, kvistar, småsten, plommonkärnor, kolapapper, bortslängda glasspinnar och gamla papperslappar. Det är inte klokt vad en gräsmatta kan innehålla mycket saker.

Allt detta krattar jag ihop i stora högar, och sedan går jag runt och samlar upp dessa i svarta plastsäckar.

Men det allra värsta är att när jag sedan går över samma ställen igen med krattan så växer det upp nya stora bollar av mossa för varje drag. Det är tydligen bara toppen på ett isberg som jag har stött på än så länge. Eller kanske snarare ett mossberg.

Jag granskar noga den nykrattade gräsmattan bit för bit. Med blotta ögat kan jag inte upptäcka någon mossa längre, men när jag sätter dit krattan och drar lite grann kommer det nya bollar ändå.

Detta är ett mysterium som borde bli föremål för grundlig utredning. Jag blir ner och mer övertygad om att all trädgårdsexpertis skulle häpna om de såg detta.
Jag vet att det finns kemiska bekämpningsmedel. Ett sådant lade jag ut för några år sedan, Men jag måste ha gjort något fel för då blev hela gräsmattan svart. Den hämtade sig inte på hela säsongen, så dessa experiment aktar jag mig för i fortsättningen.

I stället fyller jag säck efter säck och bär bort och tömmer på komposten. Denna växer mot himlen, och när jag kliver upp på den och försöker trycka ner mossberget genom att hoppa och stampa på det, börjar alltihop svaja och gunga så att jag ramlar ner och stukar ena armbågen.

Vi har det inte lätt vi som tillhör de jordägande klasserna i samhället. Varje år är det samma kapplöpning med tiden för att bli klar med vårbruket innan sommaren är här.
Så jag fortsätter kratta trots den stukade armbågen, som har gjort mig så handikappad att jag nu bara kan dra krattan åt ena hållet.

Goda råd får jag också av förbipasserande medmänniskor som stannar upp och betraktar mig med stort intresse. En del lutar sig mot staketet och säger:

-Det är mycket mossa i gräsmattorna i år.
Jag stannar då upp mitt i rörelsen och står stilla, stor, svettig och irriterad, och får i detta ögonblick behärska mig för att inte höja krattan och med ett rytande rusa ut på trottoaren och slå vilt efter han som fällde denna kommentar.

Några visar sig vara riktiga experter på hur gräsmattor ska skötas. Jag har här tyckt mig kunna urskilja två olika skolor.

En grupp säger:
-Kalka! Det är det enda som hjälper. Jorden har för surt ph-värde. På med massor av kalk både på våren och hösten, så behöver du inte gödsla heller.

En stund senare kommer en representant för en annan falang och hävdar:

-Det där med kalk är bara snack. På med gödsel i stället, så att gräset växer ordentligt. Då tar du död på mossan samtidigt. Det är bara idioter som vräker på en massa kalk.

Många är intresserade och många har synpunkter. Vissa dagar krattar jag inför stor publik. Det låter kanske konstigt, men ibland känns det åtminstone så. Jag vill väl inte direkt påstå att det är fullt på trottoaren, men nog finns det fotbollslag som skulle vara tacksamma om de hade lika mycket folk på sina hemmamatcher.