Tog en tur till London. Med i bagaget
fanns Årets Ehrenmark från 1980. I kapitlet Pubrunda beskriver
kåsören Torsten Ehrenmark hur han på sin promenad med hunden
Gäsper passerar inte mindre än tolv pubar utan att gå in på en
enda av dem.
Så här skriver han:
"Jag beundrar min karaktär.
"Jag beundrar min karaktär.
Det finns tolv pubar längs den runda
jag går med Gäsper varje morgon runt våra kvarter här i Highgate
och jag går förbi dem allihop.
I varje fall på söndagarna, för då
öppnar de inte förrän klockan 12, så jag hinner hem innan
tillfälle ges."
"Vi är 800 meter hemifrån när vi är
längst bort på vår runda, men vi går tillbaka i lite snirklar, så
det blir väl bortåt två kilometer sammanlagt. Då går vi förbi
Wellington, Victoria, The Bull, The Wrestlers, Red Lion and Sun Ye
Olde Gate House, The Flask, Prince of Wales, Rose and Crown, The
Angel, The Dukes Head, The Woodman och vi kan också kasta en trånande
blick mot Old Crown i backen ner mot Holloway, men det blir i så
fall tretton pubar och så skulle man kanske inte orka upp för
backen igen, så den får vara."
Och inte heller jag föll för
frestelsen att slinka in på någon av dem och ta ett glas.
Men när jag kom till The Flask kunde
jag inte låta bli att smyga fram och glänta på dörren för att
kolla om där såg likadant ut som när jag var där en gång för
många år sedan och fick se den fullaste människa jag någonsin
skådat, åtminstone om man bara räknar sådana som har stått på
sina ben.
Mer om detta senare i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar