Just som jag skulle kliva
in i bastun på hotellet i London var det någon som ropade något
från andra ändan av den korridor jag just passerat.
Jag gick tillbaka ut till
den lilla receptionen och tittade men där var tomt och övergivet.
Då hördes ett nytt rop och nu insåg jag att det kom från gymet på
andra sidan väggen, för det åtföljdes av stönanden, pustanden
och skivstångsslammer. Jag gick dit och tittade in genom ett fönster
i dörren.
Där inne stod mannen som
hade gett mig tvål och handduk, lutad över en jättelik varelse som
låg i bänkpress med säkert ett par hundra kilo på stången.
– Come on, come on!
skrek mannen medan jätten stönade och pressade.
Jag återvände då till
bastun medan jag hörde hur mannen ropade:
– Three
more, two more, one more. Yes, that´s it!
Efter en stund i bastun
blev jag trött och dåsig i värmen och satt och tänkte på annat,
så jag var hel oförberedd på vad som sedan hände.
Därför fick jag en
smärre chock när dörren till bastun svängde upp. Hela öppningen
förmörkades och in kom en man som bara var obetydligt mindre än
Arnold Schwartzenegger. Han hade lår som midjan på en vanlig människa,
armar som pålkranar och en bröstkorg som förde tanken till
bakdelen på en ardennerhäst.
Jag studsade till och satte mig förskräckt upp, samtidigt som jag kände hur det gick en signal till hjärnan.
Terminator! tänkte jag
blixtsnabbt och trevade efter automatgeväret.
Men jag fick bara tag i
skopan till bastubaljan och då besinnade jag mig och blev klarvaken
igen där jag satt uppe under taket på översta laven.
Mannen som såg ut som
Arnold Schwartzenegger tog alla lavarna i ett kliv och satte sig i
motsatta hörnet, varpå han nickade buttert åt mitt håll.
Det var då jag fattade
mitt beslut. Här ska inte komma några muskelknuttar och se ner på
hederliga nordiska bastubadare. Jag skulle knäcka detta köttberg
till människa, inte i fysisk styrka men genom uthållighet i
bastubad.
Jag spände de muskler jag
hade i min blekfeta kropp och tittade rakt fram med beslutsam min.
Arnold såg ut att anta utmaningen och det tändes en glimt av
tävlingsglöd i hans ögon.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar