SÅ SKA DOM TAS!

 I början av 40-talet var jag volontär på Svenska Morgonbladets nattredaktion, skriver Gits Olsson i ett av de nummer av tidningen Se från 1969 som jag sitter och läser medan regnet slår mot taket på den lilla stugan vid västerhavet sommaren 2024.
Han fortsätter:

Där undervisades jag i tidningsmannayrket av en något bångstyrig trallgök som strängt taget inte hade på en varmt religiös redaktion att göra. Han ägde emellertid en högt utvecklad förmåga att tas med pastorerna när dessa hörde av sig per telefon. Jag minns en kväll när en ovanligt tjatig pastor utvecklade sina synpunkter på Svenska Morr i telefonen. Nattredaktören gav en minnesvärd uppvisning i änglalikt tålamod.
-Visst pastorn . . . naturligtvis pastorn . . . ja det förstår väl pastorn att vi vill göra pastorn och alla andra bröderna i församlingen nöjda.
Samtalet avslutades med repliken:
-Ja, sol över fjällets topp då, pastorn.

Nattredaktören slängde luren i klykan på den gamla linjeväljarapparaten, drog en suck av lättnad och hojtade:
-Så ska man ta dom djävlarna!
Därpå slungade han stora telegramsaxen med spetsen före i skrivbordet så att den borrade sig ner två centimeter i bordsskivan och skrek:
-Men nu går jag och skiiiter!

Sen tystnde han tvärt. Ty i dörren stod en livs levande pastor som tassat in för att lämna en notis. Det var mycket svårt att avgöra vem av herrarna som var blekast.
-Skulle bara lämna det här, mumlade pastorn, släppte ifrån sig notisen och försvann blixtsnabbt från lokalen.