Rummet var dessutom beläget i början av en lång korridor, nära toaletterna och det gemensamma köket. Väggarna verkade lövtunna och var av en sort som inte utestänger utan snarare fortplantar alla ljud på ett besynnerligt sätt. När någon hostade i andra ändan av baracken skrällde det till så man hoppade högt av förskräckelse.
Ja, ja, man kanske vänjer sig, tänkte jag och la mig på rygg i min underslaf och tittade upp i sängbottnen ovanför, som bestod av en träskiva där någon hade skrivit med tuschpenna:
-Sov i ro, sa jag sedan till mina medresenärer och släckte ljuset vid halv tolv-tiden.
Tjugo minuter senare väcktes jag av att det lät som om en pluton pansarjägare genomförde marschövningar i korridoren, och sedan dröjde det många timmar innan jag kunde somna om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar