RAPPORT FRÅN EN SÖMNLÖS NATT

Det har blivit dags för upplösningen på det nattliga drama som utspelades i den kommunala fritidsbyn i Östersund. I baracken Sov i ro hade jag just släckt ljuset och somnat vid halv tolv-tiden när jag väcktes av att det lät som militära marschövningar i korridoren.

Här är min rapport minut för minut:

Klockan 23.55: Någon springer fram och tillbaka i korridoren med grova skor så att hela kåken skakar.
23.58: Slammer i köket, åtföljt av flera knäppningar från dryckesburkar.
00.10: Någon ropar efter en som heter Evert.
00.16: En rapning dånar genom korridoren av ungefär samma styrka som ljudet från en motorsåg.

00.25: Någon släpper väder med ett brak, åtföljt av rungande skrattsalvor.

00.32: Nya rop efter han som heter Evert.
00.40: Hastig språngmarsch genom korridoren, accompanjerad av tjut och flämtningar som om flera personer springer på kapp.
00.53 Tre dryckesburkar öppnas i tät följd.

00.55. Nya rapningar, och den här gången låter det som om de sågar ner halva väggen.

01.00-01.30: Diverse dunkningar och skrapningar från olika håll i byggnaden. De avtar efter hand och jag är nära att somna in, när jag på nytt blir klarvaken av att någon ropar efter Evert.
01.43: Någon spolar på toaletten och smäller med locket, åtföljt av våldsamma skrattsalvor,

01.50-02.10: Marschövningar i korridoren.

02.15: Evert anländer och hälsas med applåder och visslingar samt frågan: Var fan har du varit, Evert?
02.20-02.35: Ljudkuliss av mummel, då och då avbruten av skratt och tjut, medan Evert uppenbarligen redogör för sina förehavanden.

02.42: Motorsågsimitatören rapar tre gånger i tät följd, och nu börjar jag undra om det verkligen är rapningar. Kanske kör dom verkligen med motorsåg ute i köket.

03.10 måste jag har slumrat in, för jag minns bara att jag tittade på klockan och tänkte att det åtminstone ska bli skönt att få sova lite på morgonen för nu måste väl hela gänget vara på väg att slockna.
Därför blir jag minst sagt förvånad när jag väcks av ett nytt brak och upptäcker att klockan bara är lite över sex.

Det smäller i dörrar och springer i korridoren. Stolar skrapar, vattenkranar brusar, kastruller skramlar och porslin klirrar utifrån köket. Om det inte hade varit söndag skulle jag trott att det var något arbetslag som skulle ut och jobba i skogen. Han med motorsågen tänker dock tydligen inte vara med, för han hörs inte av på hela morgonen.

När jag slutligen stiger upp vid niotiden är det alldeles tyst i baracken. En nästan kuslig stillhet råder efter nattens kravallartade uppträdanden, och hade det inte varit för att mitt ressällskap tyckt sig ha hört ungefär samma saker, skulle jag nästan varit böjd att tro att jag hade drömt alltsammans.

Men just som jag är på väg mot rummet efter avslutad frukost uppenbarar sig en besökare i korridoren. När han får syn på mig ropar han:
-Spelar du fotboll?

-Javars, svarar jag osäkert.

-Är du fotbollsspelare? undrar mannen lite irriterat.
-Tja, säger jag för jag begriper inte vad det är fråga om.
-Är du fotbollsspelare från Malung? frågar mannen då med skärpa eftersom jag tydligen fattar trögt.
-Nej, svarar jag.
-Vet du vilka rum dom bor på? undrar mannen.
-Jag tror inte dom är inne, svarar jag, samtidigt som det går upp för mig att här kan en del av gåtans lösning finnas.
Det skulle dock vara mig främmande att utpeka någon speciellt grupp för att ha stört min nattsömn, men så mycket vågar jag påstå som att fotbollsspelarna från Malung har bra driv i steget.