RENAR PÅ SPÅRET

En intressant effekt av att stanna hemma i Sverige på semestern är att man får komma ut och träffa så många tyskar.

Den upptäckten gjorde jag när jag åkte Inlandsbanan från Kristinehamn ända upp till Gällivare.

Någonstans i höjd med Malgomajsjön satt jag i en vagn tillsammans med mina närmaste omgiven av tjugosju tyskar med filmkameror och teleobjektiv.
Här var det tyskt och lugnt, konstaterade vi.
Men det varade inte så länge, för strax därpå började tåget tuta intensivt med ojämna mellanrum. Och vid varje tutning studsade alla tyskarna upp samtidigt och rusade till fönstren med skjutklara kameror för att fotografera renar.

Varje tutning betydde nämligen att en eller flera renar stod på spåret och strax efter varje signal hördes tåtguidens röst i högtalarna:

-Ren till vänster. Reindeer to the left. Ren till höger. Reindeer to the right.
Tyskarna sprang från den ena sidan av vagnen till den andra med sina kameror och filmade och fotograferade. Det surrade och klickade och knäppte, medan tåget krängde och tyska glosor for genom luften:
-Na, also . . . hast du das gekriegt . . . guck mal da, hördes det från alla håll medan tåget sakta tuffade fram genom den lappländska naturen.

-Reindeer to the left, hördes det i högtalarna, följt av:

-TWO reindeers to the right!
Varpå alla tyskarna sprang över till höger sida så det kändes som om hela vagnen skulle välta.

Det berättades att man en gång mötte en björn på spåret i de här trakterna. Björnen kom lufsande rakt mot tåget, men i sista stund vek den av och simmade över en liten sjö vid sidan om. Lokföraren ropade på tågvärdinnan, som blev så upphetsad att hon skrek ”A beer, a beer!” i mikrofonen. De engelskspråkiga passagerarna trodde att hon ville ha en öl, innan hon ändrade sig till ”A bear, a bear on the track”.

Trots alla tyskarna ombord var det svenska och engelska som gällde i högtalarna. Jag hade för länge sedan slutat lyssna på det svenska och koncentrerade mig nu helt på engelskan.

-In a few minutes we will reach Arvidsjaur. Travellers to Jörn, Bastuträsk and Skellefteå have to change here.

Det var meningar som gjorda för att sitta och suga länge på: Travellers to Jörn, Bastuträsk and Skellefteå have to change here. Det var annat än Nästa Falköping eller Hallå, hallå, detta är Herrljunga.

Riktigt exotiskt blev det när tåget stannade vid ett skjul mitt ute i vildmarken och guidens klara stämma ljöd från högtalarna:
-This station is called Auktsjaur. It´s a lappish name and it means Birdcherry Lake.

Det är i sådana ögonblick man säger till sig själv: Ugh,ugh, store hövding Lilla Häggsjön har talat,

-We are no approaching Tjappsåive, fortsatte guiden. This lappish name means Black Head.
Det var nästan så man väntade sig att John Wayne och Charlton Heston skulle komma ridande bredvid tåget och skjuta efter indianerna.

Nästa anhalt var ett nytt skjul ute i skogen.

-This is Moskosel, sa guiden. It means Calm Water and it´s an old marketplace for the laps.
Håll fortet grabbar, så hämtar jag förstärkningar. Bara kavalleriet kan ta sig igenom passet är vi räddade.

En stund senare var tåget framme vid Polcirkeln. Där är det lag på att alla passagerare ska gå av och fotografera varandra. Efter en stund kom en man med sydländskt utseende fram till mig och frågade:

-Do you come from Greece?
-No sir, svarade jag i samma ögonblick som det gick upp för mig att jag bar en t-tröja som jag hade köpt i Aten året innan. Den var full med en massa bokstäver och tecken som var rena grekiskan för mig.
-No sir, upprepade jag därför och pekade på tröjan och tillade:
-It´s clear greece for me.

Där stod jag sedan med en fot på vardera sidan av polcirkeln och filmades av en massa tyska turister, medan en grek läste och översatte vad som stod på magen på mig.

Jag blev alldeles svettig av all denna uppmärksamhet, och inte blev det bättre av att min dotter en stund senare frågade:
-Trodde han att du var en gris?
I nästa avsnitt ska jag berätta hur man övernattar när man åker Inlandsbanan.