DETTA ÄR ETT AUTOMATISKT SAMTAL

För en tid sedan beställde jag två sängar och en madrass från Ikea.
Några dagar senare ringde det i min gamla antika trådnätsanslutna gammeltelefon från förra århundradet.

– Detta är ett automatiskt samtal från Ikea, sa en röst.

Sedan uppmanades jag att svara ja eller nej på ett antal frågor.
Jag kan inte garantera att jag kommer ihåg allting ordagrant, men ungefär så här lät det.
– Går det att köra ända fram till huset, frågades det bland annat.
– Ja, svarade jag sanningsenligt.
– Kan en tolv meter lång lastbil stanna framför grinden, undrades det vidare..
– Ja, svarade jag lydigt.
– Passar det om vi kommer mellan klockan nio och femton, frågades det sedan
– Nja, de vore nog bättre lite senare, försökte jag.

– Svara endast ja eller nej på frågorna, sa rösten strängt.

– Jaha, sa jag. Nej, jag menar ja. Eller rättare sagt nej.
– Passar det om vi kommer mellan klockan nio och femton, upprepade rösten, nu som det verkade med ännu mer skärpa.
– Nej, sa jag.
– Passar det om vi kommer mellan klockan femton och tjugoett, fortsatte rösten.
– Ja, sa jag.
– Då ringer vi en halvtimme innan vi kommer, sa rösten och så var det tydligen klart.

Sedan röjde jag ur sovrummet genom att ställa in en av de gamla sängarna i ett annat rum och köra den andra till tippen. Det visade sig bli ett äventyr av osannolika mått som tidigare i veckan har refererats i denna blogg.

Knappt hade jag hunnit hem igen förrän det kom två man i en lastbil och bar upp de nya sängarna i sovrummet.
Men efter att ha skruvat fast benen och lagt på den nya madrassen, insåg jag att jag inte hade ett tillräckligt stort lakan.

Efter att ha googlat på lakan 180x200 hittade jag sådana på Ikea. Då åkte jag till det stora varuhuset för första gången och höll på att gå vilse. Och när jag äntligen hade hittat rätt lakan höll jag på att inte hitta ut.

Slutligen nådde jag kassorna där en vänlig dam visade fram mig till en disk med en skärm och en pistol att scanna med. Då var det nästan något som brast.

– Finns här ingen levande människa, hörde jag mig själv säga med hög röst.
– Jo, jag är ju här sa den vänliga damen och visade hur jag skulle göra.
Sedan vacklade jag ut ur varuhuset och åkte hem och bäddade ner mig samt somnade utmattad i min nya säng.