Som tidigare framgått av
denna blogg hade jag som barn en mycket bestämd uppfattning om mitt
framtida yrkesval.
När jag frågde min far
vilka som tjänade mest pengar svarade han att han nyligen läst en
artikel i tidningen där det framgick att bergsprängare var en grupp
som tillhörde höginkomstagarna. När jag envisades med att fråga
om det inte fanns några som tjänade ännu mer svarade han lite
tankspritt att det skulle väl i så fall vara en samvetslös affärsman.
Sådant var alltså läget
under ett par år av min tidiga uppväxt och det ställde onekligen
till det emellanåt.
Jag minns inte riktigt hur
länge de här grillerna satt kvar i skallen.
Möjligen kulminerade de
den gången ute på landet när jag tävlade med de andra barnen om
vem som kunde bada flest gånger per dag.
Det gick till så att man
sprang upp och ner ur vattnet och torkade sig och sedan snabbt
tillbaka i vattnet igen och så räknade man och jämförde vem som
hade sprungit i och ur vattnet flest gånger. Det var inte ovanligt
att man kom upp i 30-40 gånger per dag.
En dag kom en farbror från
staden på besök.
– Hur många gånger har
du badat i dag min lille vän? frågade han.
– Trettiosex, svarade
det lilla kåsörynglet sanningsenligt.
Farbrodern flackade då
något med blicken och fortsatte:
– Vad ska du bli när du
blir stor då?
– Bergsprängare eller
samvetslös affärsman.
Sedan blev det inga fler
frågor från det hållet.
Tilläggas kan att ännu
har jag inte badat i år. Och jag tvivlar på att jag kommer upp i
trettiosex gånger sammanlagt på hela sommaren.
Det blev tydligen ingen Bildsköne Pinkerton med tiden...
SvaraRaderaMen en baddare till badare.