TUFFT YRKESVAL AV BRÅDMOGEN GOSSE

När jag var liten ville jag bli bergsprängare eller samvetslös affärsman. Det kan låta aningen brådmoget men det har sin förklaring.

När min far frågade mig vad jag ville bli när jag blev stor svarade jag inte polis eller brandsoldat eller lokförare som andra gossebarn. Enligt släktkrönikan gick jag i stället och funderade i några dagar och kontrade så småningom med motfrågan vilka som tjänar mest pengar.

Min far satt just då och läste en artikel i tidningen där det stod om en bergsprängarbas som på grund av ett stort risktillägg och mycket övertidsarbete hade deklarerat för en inkomst högre än vad både läkare och advokater gjorde.

Fadern hänvisade då till artikeln i tidningen och sa:

– Ska du tjäna mycket pengar så ska du bli bergsprängare.

Det lilla kåsörynglet begrundade detta och tog det till sitt hjärta. Vid den här tiden trodde han nämligen att allt som de vuxna sa var sant.

Men han minns att när han berättade för sina jämnåriga kamrater att han skulle bli bergsprängare när han blev stor, tyckte de att han var underlig.

Han gick då till sin far och frågade om det inte fanns några som tjänade ännu mer pengar än bergsprängare.

Fadern tittade då upp från sin tidning och sa tankspritt:

– Det skulle väl i så fall vara en samvetslös affärsman.

Det lilla kåsörynglet begrep inte riktigt vad som menades med det, men han tyckte ändå att det lät förtroendeingivande på något sätt.

Nu hade han alltså två yrkesalternativ och kunde inte riktigt bestämma sig för vilket. När någon vuxen kom och frågade vad den här lille gossen ska bli när han blir stor, svarade han därför karskt:

– Bergsprängare eller samvetslös affärsman.

När han började skolan och fröken frågade alla barnen vad de skulle bli när de blev stora svarade pojkarna polis, brandsoldat eller lokförare och flickorna sjuksköterska, hårfrisörska eller flygvärdinna. Men det lilla kåsörynglet höll även nu fast vid sina tidigare alternativ,

– Bergsprängare eller samvetslös affärsman, svarade han så att hela klassen vände sig om och tittade på honom.

Den kloka lärarinnan sa ingenting. Hon bara fortsatte utfrågningen av nya poliser, brandsoldater och lokförare, Förmodligen hade hon hört värre och visste att det brukade gå över med åren.

En dag kom överläraren på besök. Han ville också veta vad alla skulle bli.

– Finns här månne någon blivande statsminister? sa han hurtigt.

Men när det blev kåsörens tur blev svaret detsamma som tidigare:

– Bergsprängare eller samvetslös affärsman.

Överläraren såg då riktigt bekymrad ut och förde ett viskande samtal med fröken en lång stund. Men förmodligen enades de om att det var en gosse med livlig fantasi och att det skulle gå över med tiden.

Nya avslöjanden följer.