BOKSTAVLIGT TALAT

Förr i tiden fick journalister som var utsända till annan ort leta upp en telefon och läsa in sina texter till tidningen. Då gällde det att tala högt och tydligt, bokstavera alla svårstavade ord och kunna sitt alfabete. A som i Adam. B som i Bertil, C som i Cesar och så vidare.

Jag läste en gång i en av den gamle DN-medarbetaren Torsten Ehrenmarks böcker hur han tack vare snabb uppfattningsförmåga kombinerad med denna metod lyckades rädda sig från att nästan bli ihjälslagen på Nordirland.

Som utsänd till den uppslitande och våldsamma konflikten mellan katoliker och protestanter i början av 70-talet letade han förgäves efter en telefon att ringa in sitt reportage från. Till slut fick han tips om en privatfamilj i ett protestantiskt område.

Han gick dit och knackade på och blev insläppt av en man som sade sig vara glad att kunna hjälpa en protestant från Sverige att få hem ett budskap till sin tidning. Han visades till telefonen i vardagsrummet och ringde upp en person i London, som i sin tur ringde Stockholm och vidarebefordrade det nummer på Nordirland han ville bli uppringd på.

Det dröjde länge, men till slut kom samtalet från Stockholm. 
Den nu något stressade reportern började läsa in sin text i rasande fart, medan familjefadern med hustru och barn satt i soffan och lyssnade andäktigt på hans svenska utan att begripa ett ord.

Det var då det höll på att gå riktigt illa.

Mitt under inläsningen kom han nämligen att tänka på att han i texten hade citerat en inskription som någon hade målat på en husvägg. Han hejdade sig just som han hade orden på läpparna och bokstaverade i stället:

-Fredrik Urban Cesar Kalle, nytt ord, Teodor Harald Erik, nytt ord, Quintus Urban Erik Erik Niklas.

Jag vill minnas att Ehrenmark skrev något i stil med att om han mitt uppe i all denna för familjen obegripliga svenska hade utbrustit FUCK THE QUEEN i detta djupt protestantiska, Englandsvänliga och förmodligen också starkt rojalistiska hem, hade det varit de sista ord han uttalade i den telefonen. 
Då hade hustrun föst undan barnen medan mannen kastat sig över honom och slängt ut honom på gatan och sedan ringt och meddelat närmaste soldatpostering var han fanns att hämta för omhändertagande.

Allt detta kom jag att tänka på i samband med mitt senaste besök i London. Det föregicks nämligen också av ett bokstaveringsdrama på telefon, dock inte med fullt så riskabla konsekvenser som i det ovan återgivna exemplet.

Utförliga rapport följer senare i veckan.