VAD HAR HÄNT MED GREAT BRITAIN?

Engelska hotellrum är fängslande företeelser som aldrig upphör att förvåna en svensk turist.

Jag har genom åren råkat ut för både iskalla och glödheta värmeelement med dolda reglage på baksidan som sedan inte gått att rubba när man väl har hittat dem.

Jag har duschat stående på knä i duschkabiner gjorda för pygméer och jag har sovit i sängar med madrasser som slokat som hängmattor.

Jag har drabbats av vattenkranar med synnerligen invecklad konstruktion, tvättställ inne i rummet i stället för på toaletten och duschkranar som levt ett eget liv och utan förvarning slått om från ljummet till glödhett vatten just som man tvålat in sig i ansiktet.

Jag har hamnat i rum med knarrande golv, mystiska lönndörrar samt susande och kluckande rörsystem i väggarna så att det har låtit som om någon i rummet intill håller på att bli mördad just som man ska somna.

En gång för några år sedan verkade jag till och med ha kommit till ett fängelse. Det satt nämligen ett stort galler för fönstret! 
Förmodligen var det en säkerhetsåtgärd sedan någon ramlat ut där och slagit ihjäl sig inbillade jag mig men någon förklaring fick jag aldrig.

Med allt detta i minnet var det med stor förvåning jag konstaterade att det hotell jag nu för första gången hade kommit till verkade alldeles normalt, till och med efter svensk standard.

Alla kranar gick att öppna och stänga på korrekt sätt, värmen på elementet gick att reglera som man ville, sängen var lagom hård, toaletten gick att spola på normalt sätt och duschkabinen var av sådan storlek att en vuxen människa gott och väl rymdes därinne.

Fullständigt överväldigad och tillintetgjord av allt detta satte jag mig på sängkanten och funderade: Vad är detta för fasoner? Vad har hänt med Great Britain? Håller de alldeles på att tappa stilen?

Men det var i alla fall en sak som var sig lik och till det ska jag återkomma senare.