ELVIS ELLER TOMMY del 3

Nu drog det ihop sig till avgörande i den stora omröstningen om Elvis eller Tommy.

Det hela tillspetsades av två långfilmer som hade Sverigepremiär i samma veva.

Först till Uddevalla kom The Tommy Steele Story. I december 1957 gick den upp på biografen Grand, som låg vid Norra Drottninggatan mellan dåvarande Konsum och Penords herrekipering, alltså där Gallionen finns i dag.

Ett par veckor senare kom Loving you med Elvis Presley till biografen Aveny som låg på Kungsgatan 12, alldeles ovanför ett litet valv som ledde in till Berghs Tobak, vägg i vägg med Lunds herrekipering, känd som ”De välklädda herrarnas affär”.

Loving you var tydligen ingen tillräckligt säljande titel, för filmen döptes om till Ung man med gitarr på svenska. Förmodligen för att Ung man med trumpet hade fungerat bra några år tidigare med Kirk Douglas i huvudrollen.

Elvis Presley spelade lastbilchauffören Deke Rivers, som iförd jeansställ och polisonger slog igenom med dunder och brak. Mean woman blues var den stora låten. Den frös man nästan av sig häcken på, som vår svenske rockkung Jerry Williams uttryckte det i ett tv-program många år senare.

Märkligt nog minns jag inte att det var särskilt livat i salongen eller utanför biografen, men jag kanske var på fel föreställning.

Då var det betydligt mer tryck när Tommy Steele Story hade premiär på Grand. Det var kö på Norra Drottninggatans trottoar ända bort till Linders hörna långt innan sjuföreställningen skulle börja.

Och stökigare och stökigare blev det. Strax innan entrédörrarna mot gatan skulle slås upp knuffade en stor klunga ungdomar varandra hit och dit för att komma in först. Massan tryckte på så att rutan i den ena av de stora glasdörrarna spräcktes och folk ramlade omkull i röran.

Jag hade lyckats tränga mig så pass långt fram att jag såg att de första som tog sig in och kunde lösa biljett i kassan var Ralf Weistedt och Lars-Åke Nilsson som båda spelade fotboll i UIS. Med i kön var också Anita Carlsson-Thulin, som jag några år senare blev arbetskamrat med på Bohusläningen. Liksom Åke Johansson hemma i kvarteret och min klasskamrat Kent Lindkvist, blivande gitarrist i Hillbilly Five.

Men varken Kent eller jag lyckades ta oss fram i tid för att få biljett till sjuföreställningen. Vi löste till nian i stället och gick hem till mig och spelade skivor under tiden. Vi var stora Elvisfans båda två men inte mer rabiata än att vi kunde lyssna på Tommy också. Det blev många Singing the blues, A handful of songs och Elevator rock, innan det var dags att promenera tillbaka ner till stan i tid till nioföreställningen.

När filmen körde igång (jag tror det var med Take me back baby) var vi några stycken som började stampa takten mot golvet lite lätt. Då kom vaktmästaren in och lyste med sin ficklampa mellan bänkraderna och röt:

– Sluta genast med det där, annars stoppar vi filmen!

Sedan blev det lugnt och efteråt gick var och en hem till sitt. Jag kan i alla fall inte erinra mig att det blev några svårare kravaller.

(Fortsättning följer i morgon)

Detta var ett utdrag ur ett av de tolv kapitlen i min bok Alfabilder, raketost och rock´n ´roll med omslagsbild av konstnären Marian Väpnargård. Den finns att köpa på http://www.litenupplaga.se/1514

Eller så kan man kontakta mig på 0522-10599 eller gujohans@telia.com Pris 220 kronor.