Vi samlades några
kompisar ibland på kvällarna och spelade varandras skivor. Det var
i stort sett enda möjligheten att lyssna på idolerna, om man inte
hade råd att gå på kafé och mata jukeboxen med tjugofemöringar.
Television fanns ännu inte i Uddevalla och i radio spelades ingen
rock annat än i undantagsfall. Det var väl inte rent ut sagt att
det rådde förbud, men nog kunde det uppfattas så.
Därför blev det stor
sensation när Carl-Gunnar Hammarlund i sitt populära
lördagseftermiddagsprogram Sveriges Bilradio plötsligt kungjorde
att från och med nu skulle han spela ”en rock´n´roll-skiva” i
varje sändning.
Det innebar att många
ungdomar satt halva lördagen och lyssnade på Hammarlunds
utläggningar om bensinpriser, förgasare, rattmuffar och
säkerhetsbälten för att inte missa veckans enda rockplatta i
radion.
Och så en lördag
inträffade det oerhörda. Hammarlund glömde sitt löfte och ingen
enda rocklåt tonade ut i etern den dagen. Det blev väl inte
folkstorm precis, men i alla fall en hel del ilskna brev som
Hammarlund läste upp lördagen därpå. Sedan bad han om ursäkt för
sin glömska och lade på veckans rockskiva. Men tro inte att han
gottgjorde sin tabbe med att spela två rocklåtar. Det blev bara en
i alla fall. Någon måtta fick det vara.
Sådant var alltså läget
på den svenska rockfronten när Bildjournalen drog igång sin stora
omröstning. Diskussionens vågor gick höga i skolan. Jag minns att
teckningsläraren Nisse Asp sa att den där Tommy verkade allt
betydligt mer mänsklig än den där kylige Presley. Varpå han
tillade:
- Men om ett halvår har ni
glömt bägge två, för då har det kommit någon ny stjärna.
Musiklärare Hansen lät
oss spela skivor med både Elvis och Tommy på lektionerna. Sedan tog
han om vissa partier och påpekade stora brister hos båda. Särskilt
minns jag hur han anmärkte på att Presley inte kunde hålla ut
tonen utan var tvungen att låta en kör dränka hans otillräcklighet
i det avseendet.
Och när den hygglige
klassföreståndaren och läraren i engelska, Lasse Höglund, lät
oss spela medförda skivor med engelskspråkiga artister blev han
riktigt orolig. När någon la på Rip it up med Little Richard
studsade han upp från sin plats bakom katedern och sprang fram till
skivspelaren och stängde av den. Sedan sa han att visst hade han
lovat att vi skulle få spela våra skivor men då hade han inte
trott att det kunde låta på det här viset.
(Fortsättning på berättelsen följer i denna blogg i morgon.)
(Fortsättning på berättelsen följer i denna blogg i morgon.)
Detta var ett utdrag ur
ett av de tolv kapitlen i min bok Alfabilder, raketost och rock´n
´roll med omslagsillustration av konstnären Marian Väpnargård. Fortsättning följer i morgon. Boken finns att köpa på
http://www.litenupplaga.se/1514
Eller så kan man kontakta
mig på 0522-10599 eller gujohans@telia.com
Pris 220 kronor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar