ELVIS ELLER TOMMY

Elvis eller Tommy? Det var den stora frågan i början av 1958. Tidningen Bildjournalens omröstning engagerade åtskilliga ungdomar runt om i Sverige.

Själv var jag lite kluven. Jag gillade båda – men röstade på Elvis. Märkligt nog vann han inte. Men jag undrar om han någonsin fick reda på det.

Tävlingen var nämligen en synnerligen intern svensk företeelse. Så vitt jag vet fanns ingen motsvarighet någon annanstans i världen.

Elvis Presley var den uppkäftige rebellen från amerikanska södern som chockade den pryda medelklassen med sin råa röst och sitt utmanande höftvickande på scenen. Skulle han jämföras med någon var det väl snarast Jerry Lee Lewis, Little Richard eller Chuck Berry.

Tommy Steele var den hygglige Londonkillen med det rufsiga håret och den lite mesiga rösten som skojade och skämtade på scenen. Han gick mycket riktigt också snart över till musikalbranschen.

Bildjournalen hette tidningen som kom på idén. Under de månader tävlingen pågick fördubblades upplagan till 130 000 exemplar.

Vi skulle alltså rösta på vem som var bäst, Elvis eller Tommy. Man fick fylla i en kupong med namn och adress och sedan en kort motivering typ Jag gillar Elvis/Tommy därför att . . .

De omdömen som tidningen tyckte var bäst eller roligast publicerades efter hand. Jag minns en som skrev att hon gillade Elvis för ”hans sätt att höja ena mungipan när han ler”. Det var den sortens motiveringar som gick hem hos juryn. Själv aktade jag mig för att sticka ut hakan på den tiden, så jag skrev något enfaldigt i stil med ”för att han sjunger så bra”.

Efter några dagar kom ett brev från Bildjournalen. Det innehöll en nål med en pytteliten Elvisbild på en plastknapp. Jag fäste den på skinnjackan och gick omkring med den några veckor. Men jag minns Tommyfans som inte alltid vågade bära sin nål. De var rädda att få stryk av mera slagsmålsvana Elvisdiggare.

Men det där med Elvis som rebellen och Tommy som morsgrisen stämde inte riktigt om man skrapade lite på ytan. Elvis bodde hemma hos mamma och gick i kyrkan varje söndag. Tommy hade växt upp i Londons hårdaste kvarter och varit till sjöss ett år innan han slog igenom. Men det hördes inte på skivorna. Och det var inte alla som visste.

Elvis var arbetarungdomens man. Raggarna och mc-knuttarna höll på honom. De hade jeans och skinnpaj och brylcreme i håret. Läroverksungdomen kallades för siskor och hade duffel och pannlugg och höll i stor utsträckning på Tommy. Liksom många av tjejerna.

Eftersom jag gick i läroverket stod jag på något sätt med ett ben i vardera lägret och visste inte riktigt var jag hörde hemma. Och jag köpte skivor med både Elvis och Tommy. Elvis var toppen. Men Tommy var inte så dum han heller ibland.

(Fortsättning följer i morgon i denna blogg.)

Detta var början på ett av de tolv kapitlen i min bok Alfabilder, raketost och rock´n ´roll med omslagsbild av konstnären Marian Väpnargård. Den finns att köpa på http://www.litenupplaga.se/1514

Eller så kan man kontakta mig på 0522-10599 eller gujohans@telia.com Pris 220 kronor.