BLEKETS SKOLA I UDDEVALLA

Ljuva femtiotal, del 1
Onda anden bodde under järnvägsbron på Blekevägen.

I berget där fanns ett svart hål som gick rakt ner i underjorden Där nere var helvetet för det hade de stora pojkarna sagt.

Två gånger om dagen gick vi över bron, till och från skolan. Ibland kom det ånglok och svepte in hela bron i rök. Då sprang vi genom röken utan att se någonting och hoppades att Onda anden inte skulle komma upp och dra ner oss i hålet.

Blekets skola.

Jag började i första klass på Blekets skola hösten 1951. Den gamla skolbyggnaden brann ner till grunden en decemberdag 1993. Före det hade där varit liv och rörelse under åtskilliga decennier. Om jag minns rätt fanns där fyra klassrum, en slöjdsal, matbespisning, vaktmästarbostad, materialrum, förråd på vinden och utedass på gården.

Min första skolfröken hette Annie Henriksen. Att efternamnet slutade på -sen berodde på att hon var gift med en norrman som var vaktmästare på skolan.

Annie Henriksen.

Bland klasskamraterna fanns Bertil Qvick, som bodde i samma hus som jag på Egersberg, och Rune Ferm snett över gatan. Där fanns Bengt Lindberg, Lars-Göran Nykvist och Arne Karlsson. Där fanns Lennart Eklund, Karl-Alfred Magnusson och Bernt Karlsson, som kallades för ”Räven” och blev en duktig motocrossförare i BMK Uddevalla så småningom.

Bland tjejerna fanns Inga-Maj Johansson, som bodde hemma i kvarteret, Eva Andersson lite längre ner på Egersbergsvägen och Gunilla Johansson på Rosenvägen. Och där fanns Liselott Norrman, som bodde på Jakobsberg och var lillasyster till blivande svensktoppssångerskan Yvonne Norrman med skivsuccéer som Tack för alla kyssar och Jag marscherar vid din sida min soldat.

Klass 1 på Blekets skola uppställd för fotografering 1951. Bakre raden från vänster: Bengt Lindberg Lars-Göran Nyqvist, Bernt Karlsson, Bertil Qvick, Gunnar Johansson, Lennart Eklund, Christer Hansson, Arne Karlsson, Christer Andersson, Jan Grundberg och skolfröken Annie Henriksen.Främre raden från vänster: Marita Andersson, Lisbeth Liljengren, Ingela Johansson, Anngret Johansson, Eva Andersson, Irene Johansson, Inga-Maj Johansson, Anita Rosén, Marianne Bjurhult, Siv Niklasson, Gunilla Johansson, Rose-Marie Johanson, Karl-Alfred Magnusson, Rune Ferm.

Starkast i klassen var Lars-Göran. Minst var Karl-Alfred, som bodde med sina föräldrar i ett litet torp vid vägen mot Bjursjön.

På rasterna puttade vi kula eller spelade handboll. Fotboll var förbjudet på skolgården sedan någon av de stora pojkarna i David Herbos klass hade pangat en fönsterruta. Tjejerna hoppade rep eller sjöng Bro-bro-breja och Aske-raske-ra.

Utedasset på gården besökte man bara i nödfall. Men ibland var man tvungen att gå in och ställa sig vid pissrännan och då gällde det att hålla för näsan också.

David Herbo.

Betyg utdelades redan i första klass. I allt från kristendomskunskap till gymnastik med lek och idrott. Det vanligaste vitsordet var B (godkänd) eller BA (icke utan beröm godkänd). Ett och annat AB (med beröm godkänd) förekom också. I Ordning och Uppförande fick alla stort A, om man inte spöade magistern eller brände ner skolan. Och de gjorde man inte på den tiden.

Det påstods ibland att om man var riktigt bedrövlig i något ämne skulle man kunna få ”gröna Ö me´ två svarta preckar över”, men det betyget existerade inte i verkligheten.

Aga var tillåten men utdelades aldrig av fröken Henriksen.

Einar Dahl.

En gång kom ”överläraren” Einar Dahl på inspektion. Då var spänningen stor och vi stod i givakt vid våra bänkar. Men riksdagsman Dahl var en snäll man som gav oss några lätta frågor och sedan fick fröken Henriksen beröm för att vi var en duktig klass.

Fortsättning följer senare i denna blogg.

Detta var början på ett av de tolv kapitlen i min bok Alfabilder, raketost och rock´n ´roll. Den är nu slutsåld på förlaget men jag har fortfarande ett antal exemplar kvar till försäljning om någon är intresserad. I så fall kan man kontakta mig på 0522-10599 eller gujohans@telia.com Boken kostar 220 kronor.