BJURSJÖN OCH LILLEVATTNET

Ljuva femtiotal, del 6
På vintrarna åkte vi skridskor på Bjursjön eller Rundtjärn, som låg halvvägs mot sportstugan och aldrig kallads annat än Lillevattnet. Cyklarna parkerade vi längst ner i underbacken till det skidhopp som fortfarande fanns på den tiden. Till höger om backen gick en stig rakt upp mot den lilla tjärnen.

Av hoppbacken finns i dag bara stenfundamentet vid själva stupet kvar, men på 50-talet användes den fortfarande ibland. Där var aldrig några tävlingar men vi småkillar åkte skidor utför underbacken så det ven om öronen. Den ende som jag minns vågade hoppa var Carsten Nilsson, som var något år äldre och sedan blev fotbollsmålvakt i Oddevold och skomakare med verkstad ute på söder.

I hoppbacken hade arrangerats tävlingar på 30- och 40-talet. Det sas att backrekordet var 18 meter, och jag vill minnas att Carsten hoppade 12 med sin enkla utrustning. Bra skidåkare var han också. 1958 vann han ett ungdomslopp på Herrestadsfjället och belönades med en termos, ett par slalombyxor och en ståplatsbiljett till VM-matchen Brasilien-Österrike på Rimnersvallen. Det var fina priser på den tiden.

På Lillevattnet spelade vi ishockey, om vi orkade efter att ha skottat bort snön från isen. Ibland kom de stora pojkarna och tog över planen med orden:

- Vad bra att ni har skottat åt oss!

Ett par gånger om året behövde skridskorna slipas. Då gick man till Eskilstunaslipar´n på Kålgårdsbergsgatan.

Slipar´n, Einar Blomstedt.

Han hade en liten verkstad med ingång från gården och det var lika nervöst varje gång.

- Lägg dom där och kom igen om ett par dar, brukade han muttra utan att titta upp. Om han över huvud taget sa något alls.

Något kvitto fick man aldrig, och jag var lika orolig varje gång att jag inte skulle få tillbaka mina skridskor. Men han var en skicklig yrkesman så man kom alltid igen. Jag vill minnas att han tog 50 öre för en slipning och då blev det ordentligt gjort också.

Många år senare fick jag veta att han hette Einar Blomstedt och inte var så farlig som vi trodde. Att han kallades Eskilstunaslipar´n berodde helt enkelt på att han hade flyttat hit från Eskilstuna en gång i tiden.

Fortsättnng följer.

Detta var ett utdrag ur ett av de tolv kapitlen i min bok Alfabilder, raketost och rock´n ´roll. Den är nu slutsåld på förlaget men jag har fortfarande ett antal exemplar kvar till försäljning om någon är intresserad. I så fall kan man kontakta mig på 0522-10599 eller gujohans@telia.com Pris 220 kronor.