UPANISHADER OCH GERRYMANDERING

Den andra grenen i mångkamen mellan kåsören och redaktör S blev om möjligt ännu mer rafflande än den första.

Det handlade om frågesport från NE-kort och dramatiken började med att kåsören drog ett kort och läste följande fråga

– Vad kallas de äldsta indiska filosofiska sanskrittexterna?

– Det kanske jag har hört nån gång men det har jag glömt i så fall, sa redaktör S.

– Upanishaderna, läste kåsören från svarsfältet på kortet.

– Jaha, sa redaktör S. Och sånt anser dom att man ska kunna svara på.

– Javisst, sa kåsören. Har du aldrig hört talas om Upanishaderna?

– Nej, sa redaktör S.

– Inte jag heller, sa kåsören och läste vidare:

– Hur benämns det maktmissbruk då en makthavare ändrar valkretsgränsen för att gynna sig själv?

– Ingen aning sa redaktör S.

– Gerrymandering, sa kåsören.

– Vad är det här för frågor, sa redaktör S.

– Jag läser bara vad som står på kortet, sa kåsören.

– Jag förstår det, sa redaktör S. Men om det ska skrivas något om detta på nån blogg eller så, kräver jag att dessa frågor återges ordagrant. Inte nog med att de är omöjliga för en vanlig människa att besvara, de innehåller också ord som jag aldrig har hört talas om.

– Ja men den här kan du kanske, sa kåsören:

– Vilken är den största uven? Säg bara inte att det är jag för jag läser forfarande bara vad som står på korten.

Då tänkte redaktör S skarpt en stund och så sa han:

– Bergsuv.

– Rätt svar är berguv, sa kåsören. men jag godkänner det..

– Det sa jag ju,, sa redaktör S.

– Du sa bergsuv med s men du får rätt ändå, sa kåsören.

Sedan var det kåsörens tur att svara på en rad egendomliga frågor, bland andra den här:

– Vilka var de två huvudparterna i peloponnesiska kriget?

– Spartanerna och atenarna, sa kåsören. Alltså Sparta och Aten.

– Mja, sa redaktör S  Här står Athen och Sparta och inom parentes Attiska sjöförbundet och Peloponnesiska förbundet. Men jag är inte lika kitslig som andra som sitter och pratar om ett s mer eller mindre. Du får godkänt.

Spelet böljade fram och åter, men efter halva matchen hade kåsören ryckt åt sig en klar ledning. Om det var detta i kombination med hans tidigare sensationsseger i pilkastning som gjorde honom övermodig och segerviss eller om det var värmen som krävde sin tribut kommer vi aldrig att få veta. 
Däremot vet vi att det blev en ny och lång diskussion på grund av följande fråga:

– Vilken engelsk drottning kallades Bloody Mary?

– Mary Stuart, sa kåsören.

– Nja, sa redaktör S och drog på det

– Eller så kallas hon kanske Maria Stuart på kortet.

– Nja, sa redaktör S. Jag vill ha ett bättre svar.

– Då ska du väl ha ordningsnummer på henne också. Hon var nog den första med det namnet så jag svarar Mary I.

– Här står Maria I, sa redaktör S. Men du får rätt för Mary Stuart.

– Det kan jag väl inte få, sa kåsören Vi ska ju gå efter det som står på korten.

– Vägrar du ta emot ett rätt? sa redaktör S.

– Rätt ska vara rätt, sa kåsören.

– Nu förstår jag ingenting, sa redaktör S. Är det här något du har tänkt använda dig av för att framhäva din sportsliga läggning och storsinthet.

– Nej, sa kåsören. Men jag tycker inte det känns rätt,

– Tänk om det här blir avgörande för hela tävlingen då, sa redaktör S.

– Det tror jag inte, sa kåsören som då fortfarande var i klar ledning.

Men då fick redaktör S plötsligt en massa lätta frågor och gick förbi i protokollet. Till slut vände han hela matchen och vann högst sensationellt med 12-10.

Detta är siffror som förutom den knappa segermarginalen även avslöjar en häpnadsväckande, skamlig och nästan bottenlös okunnighet hos båda atleterna. Eller som redaktör S uttryckte det:

– Förr sa vi att fem rätt i snitt var godkänt. Nu har vi ju inte mer än ett. Vad är det som händer?

Ställninge var nu utjämnad till 1-1 efter två grenar. Därmed skulle den avslutande minigolfmatchen bli avgörande för hela tävlingen.

Spännande fortsättning i morgon i denna blogg.