ANARKI PÅ GOLFBANAN

Mitt under Europamästerskapen i friidrott har vi nu kommit fram till det sista och avgörande momentet i den stora mångkampen på landet mellan kåsören och redaktör S. Efter 1-1 i grensegrar skulle nu allt ställas på sin spets i form av det absoluta avgörandet i den avslutande mingolfmatchen som tenderade att helt ställa EM-tävlingarna i skuggan..

Efter att ha erlagt startavgift och valt klubbor tågade de båda atleterna in på arenan fyllda av tävlingsiver och laddade till bristningsgränsen med uppdämd energi.

Där vimlade av vanliga sällskapsspelare som gick och småpratade med varandra och inte hade en aning om vilket drama som snart skulle utspelas mitt ibland dem.

Trots trängseln visade det sig att bana 1 var ledig för spel direkt.

Kåsören slog bollen i koppen på två slag, vilket raskt antecknades av redaktör S i protokollet.

Sedan slog denne en trea varpå kåsören övertog scorkortet och skrev in resultatet..

Men när de skulle fortsätta på bana 2 visade det sig vara fullt med folk på både denna och på bana 3.

– Här får vi ställa oss i kö, sa kåsören.

– Nej, nej, nej, sa redaktör S. Då kommer vi inte härifrån på flera timmar. Vi fortsätter på bana 4 där borta. Den är ledig. Sedan går vi tillbaka och tar tvåan och trean när det blir fritt där.

– Så kan man väl inte göra, sa kåsören.Vi ska ju ta banorna i turordning och inte hoppa fram och tillbaka på det viset..Någon ordning får det väl vara i en så här viktig tävling.

– Det tar för lång tid, sa redaktör S.

Av detta oseriösa beteende blev kåsören så irriterad och okoncentrerad att han slog maximala sju slag på bana 4. Detta antecknades av redaktörs S som sedan även han slog en sjua.

– Där ser du. Det är stressen av att hoppa mellan banorna, sa kåsören och gjorde sig beredd att skriva in detta resultat när han upptäckte att redaktör S redan hade skrivit kåsörens siffra från bana 4 på bana 2 i protokollet..

– Men herregud, utropade han. Du kan väl inte bokföra bana 4 som bana 2 på scorkortet bara för att vi tar den som andra bana i ordningsföljd.

– Då skriver vi väl en fyra här i marginalen och stryker över tvåan, sa redaktör S. Så vet vi att detta egentligen är bana 4 och så blir det inte så kladdigt på lappen.

– Jaha, sa kåsören. Men var hade du då tänkt bokföra resultatet från bana 2?

– Det skriver vi in på bana 4 i protokollet när vi har gjort den och så stryker vi över fyran i kolumnen för banbeteckning och skriver dit en tvåa i marginalen i stället.

– Det här är ju rena anarkin, sa kåsören. På gränsen till omstörtande verksamhet. Det går bara runt i skallen på mig och vi har knappt börjat.

Kåsören lyckades i alla fall få igenom att halvtidsställningen skulle räknas ut efter nio hål. Men då hade de ännu inte hunnit med att spela bana 2 och 3 som därför fick ersättas av bana 10 och 11 i halvtidsprotokollet.

– Men det här är ju snudd på laglöshet, sa kåsören. Total oreda och förvirring

Efter noggrann kontrollräkning visade det sig i alla fall att ställningen i halvtid var 35 mot 35.

– Det är åtminstone jämnt, sa redaktör S.

-Ja, ja, sa kåsören. Men 35 slag. Det hade varit ett bra slutresultat, Men vi är bara halvvägs.

Sedan blev bana 2 och 3 lediga så de kunde gå tillbaka dit. Men kåsören var nu så utmattad av allt velande fram och tillbaka att han för första gången i sitt liv slog sjuor på båda dessa banor och rasade i protokollet.

Till slut stod redaktör S som segrare med 62 slag mot 72.

– Men vad är detta, sa kåsören. Vi bruka ju ha runt 50 och tycka att det är dåligt. Det här är ju pinsamt.

– Lite sämre än vanligt är det ju, sa redaktör S.

– Men å andra sidan, sa kåsören, så kan vi inte räkna den här rundan eftersom vi inte spelade banorna i ordningsföljd.

Någon tid till omspel fanns dock inte, så man får väl förmoda att slutresultatet i mångkampen trots allt blev 2-1 till redaktör S

Detta i så fall sedan denne högst sensationellt vunnit golfen efter att kåsören ännu mer överraskande triumferat i pilkastningen.

Det är upp och ner i mångkampsvärlden.