LEMMING SATTE SKRÄCK I ALLA

När Eric Lemming kastade spjut sprang funktionärerna för livet. Jo, det är faktiskt sant.
Det hände i ”extraolympiaden”, som arrangerades i Aten 1906, till minne av de första moderna spelen i samma stad tio år tidigare.

Då fanns inte spjutkastning på programmet. Ej heller 1900 i Paris eller 1904 i St Louis. Och när den nya grenen introducerades i Aten 1906 visste man inte riktigt hur långt de bästa skulle kasta.

Funktionärerna ställde upp sig vid 40-meterslinjen när det blev Lemmings tur. Sedan sprang de åt alla håll i full panik. Spjutet ven över huvudena på dem och närmade sig den kungliga logen. Gästerna där reste sig och tog betäckning men kunde efter en stund kliva fram igen, enligt vad som berättas i gamla böcker,

Lemmings kast mätte 53.90 och med det vann han Sveriges första OS-guld alla kategorier.

Sverige har inte tagit OS-medalj i spjut sedan Kenth Eldebrink blev trea i Los Angeles 1984. Men längre tillbaks i tiden var spjut en stor svenskgren. 1906 i Aten blev det svenskt på de fyra första platserna. Efter Eric Lemming radade Knut ”Knatten” Lindberg, Bruno Söderström och Hjalmar Mellander upp sig i tur och ordning, alla dock slagna av Lemming med närmare tio meter.

Eric Lemmings krönte sin karriär som OS-guldmedaljör i Stockholm 1912. Som sådan finns han avbildad på ett frimärke som gavs ut 2012 i samband med 100-årsjubileet av Stockholms-OS.

Han är Sveriges främste friidrottsolympier genom tiderna med fyra guld i spjut och tre brons i kula, femkamp och dragkamp. Numera räknas väl inte extraspelen 1906 i den officiella statistiken, men det ger ändå en föreställning om Lemmings storhet. Han slog världsrekordet i spjut nio gånger och kastade som längst 62,32.

Lemming var känd som en stor sällskapsmänniska och charmör, han var en skicklig pianist och den givne centralgestalten i idrottskretsar både på och utanför tävlingsbanan. Han var född i Göteborg 1880 och tävlade först för Lyckans Soldater och sedan för Örgryte IS. Han arbetade som chef för Systembolaget i Göteborg fram till 1930 då han avled blott 50 år gammal i sviterna av spanska sjukan.

En efterföljare fick han på 1920-talet i Erik ”Målarn” Lundkvist från Grängesberg,som var först i världen över 70 meter när han 1928 kastade 71,01.

Han var oerhört talangfull men led svårt av dåliga tävlingsnerver. Ändå lyckades han vinna OS-guld i Amsterdam 1928. Det förklarades med att han satt och tittade på trestegstävlingen när hans namn plötsligt ropades upp. Han hade lottats att kasta först i finalen och hann helt enkelt inte drabbas av nervdaller. Han gick bara fram och tog tag i spjutet och kastade iväg det 66.60 i första försöket. Det räckte till guld.