NISSE BENGTSSON OCH OLYMPIADEN

Det var den sommaren det arrangerades olympiska spel på ängen uppe i skogen. Det hoppades stav, det löptes häck, det stöttes kula, men allra mest kastades det diskus.

Nisse Bengtsson hade nämligen läst i Nordisk Familjeboks Sportlexikon att diskus var den förnämsta grenen av alla i de första olympiska spelen i Grekland flera hundra år före Kristus.

Där fanns bilder på statyer av nakna antika hjältar med svällande muskler och pytteliten pillesnopp.

Nisse Bengtsson var helt fascinerad av de ursprungliga olympiska spelen och ville att alla skulle uppträda nakna på ängen uppe i skogen, precis som på bilderna i sportlexikonet.

Men efter allmän omröstning fick han ge sig med siffrorna 11-1. Alla vi andra var nämligen rädda att kärringa Larsson skulle stoppa hela arrangemanget om hon fick se en massa nakna småpojkar springa omkring och hoppa över ribbor med störar och kasta saker omkring sig.

Kärringa Larsson bodde i huset nedanför ängen, och det brukade räcka med att någon sparkade in en fotboll i trädgården för att hon skulle ringa radiopolisen. Ibland gick hon förbi på den lilla stigen bredvid ängen, och hade hon fått se en massa nakna gossar springa på kapp och jaga varandra hade hon nog allra minst kontaktat sedlighetsroteln.

Diskus var alltså Nisse Bengtssons stora paradnummer den sommaren. Från början använde han en flat sten, men den vräkte han iväg rakt in i gubben Perssons drivhusbänk så att glassplittret yrde och den blev beslagtagen.

Då sprang Nisse Bengtsson hem och stal sex efterrättstallrikar ur en av sin morsas serviser. De var lite kantstötta och förvarades i en skrubb i källaren så han trodde inte att hon skulle märka något.

Det gick i alla fall att få bra snurr på dem, och de seglade rätt långt när han fått in tekniken. Men han kastade snett och vint, så det var ganska farligt att uppehålla sig i närheten.

Så länge tallrikarna landade på ängen gick det väl an, men en gång drog han iväg en så den höll på att träffa kärringa Larsson i nacken. Hon kom gående på stigen nära kanten av berget, när en tallrik plötsligt kom vinande genom luften och var nära att slå av henne hatten innan den flög iväg utför berget och försvann.

Käringa Larsson fick en lätt chock så hon fattade aldrig varifrån den kom. I stället sprang hon hem och ringde polisen och sa att hon varit nära att bli påkörd av ett flygande tefat.

När vakthavande undrade om han hade hört rätt och sedan frågade lite försiktigt om hon trodde att det kom från Mars eller Jupiter, svarade hon med hög röst att det här inte var något att göra sig lustig över och att det inte kunde ha varit något annat än ett flygande tefat.

Hon hade fönstret öppet så det hördes ut. Nisse Bengtsson och vi andra som stod i trädgården och tjuvlyssnade konstaterade att hon hade helt rätt när det gällde det där med tefatet, för det var ju precis vad det hade varit. Eller flygande efterrättstallrik om man ska var riktigt noga.

När all träning var avklarad och de olympiska spelen närmade sig hade Nisse Bengtsson kastat sönder hela servisen, så vi fick återgå till att använda en flat sten igen. Men eftersom Nisse Bengtsson hade tränat med tallrikar hela sommaren hade han svårt att ställa om tekniken.

I finalomgångens första kast tog han i så diskusen flög iväg åt fel håll mot ett träd. Där for den rakt in i en fågelholk som lossnade från trädstammen och föll till marken med en duns.

I samma ögonblick kom Kalle Kanon gående på stigen med en stor vandringsstav i ena näven. Kalle Kanon var folkskollärare och ordförande i den lokala djurskyddsföreningen och blev rasande när han fick se vad som hände.

-Ofredar ni småfåglarna, era lymlar! röt han och rusade in på den olympiska arenan med käppen i högsta hugg så att alla diskuskastarna sprang till skogs och gömde sig.

Men Kalle Kanon hade känt igen attentatsmannen så han gick till Nisse Bengtssons föräldrar och talade om att deras son just hade tagits på bar gärning när han kastade sten på fågelholkar. Det slutade med att de olympiska spelen blev inställda för resten av sommaren.

Nisse Bengtsson torde därmed vara den olympiska historiens ende diskuskastare som både blivit anmäld för djurskyddsföreningen och fått folk att ringa polisen för att inrapportera ufos på himlavalvet.

Dessutom fick han stryk av sin farsa när han kom hem, för dom hade upptäckt att han hade stulit servisen utan att kunna ge en nöjaktig förklaring till vart den hade tagit vägen. Därmed var det också slut på intresset både för diskuskastning och den olympiska historien från Nisse Bengtssons sida.