TRE AV VARJE SORT

– Jaså, ni är från Sverige, sa taxichauffören i Sarajevo. Det är ett välorganiserat land.
Sedan stannade han för rött ljus, tittade allvarligt på oss och utbrast:
– Ni har det bra som bara behöver utse en politiker av varje sort. Här i landet måste det alltid vara tre. En av varje.

Så här ligger det till, om jag har fattat rätt:

Efter Balkankriget delades Bosnien-Hercegovina upp i tre administrativa enheter genom Dayton-avtalet.
I mitten av landet och västerut finns Federationen Bosnien och Hercegovina, där majoriteten av befolkningen är muslimer eller så kallade bosniaker.
I öster närmast Serbien och i norr finns Republika Srpska, där de flesta har serbiskt ursprung och tillhör den serbisk-ortodoxa kyrkan.
Och som en barriär mellan den östra och västra delen av Republika Srpska ligger Brcko-distriktet, som domineras av kroatiska katoliker.

Dessutom är förstås alla tre folkgrupperna representerade i alla tre "delstaterna".
I Federationen Bosnien och Hercegovina är till exempel cirka 70 procent muslimer, 25 procent kroater och 5 procent serber.
Av hela landets knappt fyra miljoner invånare är cirka 48 procent muslimer, 37 procent serber och 15 procent kroater.

Bosniaker, serber och kroater alltså. Eller muslimer, serbisk-ortodoxa och katoliker om man så vill. Men alla är de bosnier, för Bosnien heter landet där de bor.
Eller Bosnien-Hercegovina om man ska vara riktigt noga. Bosnien är nämligen namnet på 80 procent av landområdet, men det finns också en bit som heter Hercegovina längst nere i söder.

Tre självstyrande enheter inom samma land alltså. Av vilka två är så kallade entiteter och den tredje ett distrikt. Och enligt taxichauffören måste alla alltid vara representerade.
– Först står dom i tv och skäller på varandra, sa han. Och sedan går dom ut och äter middag tillsammans.

Men det finns ett undantag, fotbollen. Sommaren 2010 sa det internationella fotbollsförbundet ifrån:

– Ni kan inte ha tre styrelser med tre olika fotbollspresidenter om ni ska vara med här.
Då hade det bosniska fotbollsförbundet fungerat så att bosniaker, kroater och serber i alfabetisk ordning styrt efter ett roterande system där styrelsen byttes var 16:e månad. Det gav upphov till mygel, fiffel och blockerad beslutsfattning samt en hel del försvunna pengar och obetalda skulder till både det internationella fotbollsförbundet FIFA och det europeiska UEFA.

Men det fanns en man som var respekterad i alla läger, nämligen legendaren Ivica Osim.

I april 2011 utsågs han att leda en interimsstyrelse som skulle starta upp ett nytt förbund. Före det hade landet varit suspenderat av FIFA på två månader från allt internationellt utbyte.
Ivan "Ivica" Osim föddes 1941 i Sarajevo. 1967 röstades han fram som Jugoslaviens bäste fotbollsspelare och året därpå var han med i EM-finalen mot Italien (oavgjort 1-1 först, men förlust 0-2 i omspelet). Totalt gjorde han 16 landskamper, vilket var mycket för en spelare från lilla Bosnien i en tid då nästan enbart serber blev uttagna plus en och annan kroat för husfridens skull. Eller snarare landsfridens kanske.
Men ännu bättre lyckades Osim som tränare. Först gjorde han tio år för sin gamla klubb Zeljeznicar med två andraplatser i jugoslaviska ligan och semifinal i UEFA-cupen som bästa resultat. Efter det blev han förbundskapten för landslaget och ledde Jugoslavien till kvartsfinal i VM i Italien 1990.

Sedan kom kriget, men ett par år in på 2000-talet fick han tränarbud från en japansk klubb i högsta ligan och flyttade dit med sin bosniska hustru. Det gick så bra att han fick efterträda brasilianaren Zico som manager för Japans landslag efter VM 2006.

Men i slutet av 2007 drabbades han av en stroke när han satt framför tv;n i sitt japanska hem och tittade på en match. Tio dygn senare vaknade han upp på sjukhus. När han fick se sin fru vid sängkanten var hans första fråga:
– Vad står det?

Han fick sluta som tränare på grund av hälsoskäl men hade under tiden i Japan blivit mycket populär bland fansen eftersom han alltid sa vad han tyckte oberoende av konsekvenserna. Det resulterade i en bok som i engelsk översättning hette Words of Osim. Den låg på bestsellerlistorna i Japan och såldes i 400 000 exemplar.

Andra bevingade ord (utöver Vad står det?) fälldes efter en landskamp i asiatiska mästerskapen där det blev oavgjort och straffar och Osim reste sig från bänken och vände ryggen till. Detta förklarade han med orden:
– Jag har inte åkt till Japan för att dö i hjärtinfarkt på lagledarbänken. Jag vill dö i min hemstad Sarajevo.

FOTNOT: I morgon (tisdag 15 oktober) spelar Bosnien sin sista kvalmatch inför VM 2014. Man möter Litauen borta och går i händelse av vinst direkt till slutspelet i Brasilien. Poängtapp samtidigt som Grekland vinner hemma mot Liechtenstein betyder play off-spel. I så fall kanske rent av mot Sverige.
Ivica Osim har nyligen avgått som ordförande efter att ha fått ordning på det bosniska förbundet men finns förmodligen med bland dem som åker till Litauen.