DET GÄLLDE HUNDARNA

Telefonen fortsätter att gå varm hemma hos Berra. Det är folk som ringer och frågar efter hundvalpar, förmodligen till följd av någon annons någonstans.
Berra har för länge sedan slutat att artigt upplysa att det är fel nummer. Ringer folk hem till honom och ställer underliga frågor får dom skylla sig själva, tycker han.

När han lyfte luren här om dagen var det en dam som sa:

– Det gällde hundarna.
– Jaha, sa Berra.
– Jag undrar om jag är för sent ute eller om det finns några kvar.
– Det beror på, sa Berra.
– På vad? sa damen.
– Handen på hjärtat, sa Berra. Är ni en sann djurvän?
– Ja, verkligen, sa damen.
– Jag har nämligen hört annat, sa Berra.
– Vad då? sa damen.
– Att ni inte är snäll mot djuren, sa Berra.

Då blev det tyst en lång stund och sedan sa damen osäkert:

– Vem har sagt det?
– Tjommen, sa Berra.
– Tjommen, sa damen. Vem är det?
– Det är en jag känner, sa Berra.
– Han tillhör då inte min bekantskapskrets, sa damen förnärmat.
– Det är vad ni påstår ja, sa Berra.
– Vad menas med det? sa damen.
– Uppgift står mot uppgift, sa Berra.
– Det här är ju inte klokt, sa damen.
– Han sa i alla fall att jag inte skulle sälja några valpar till er om ni ringde, sa Berra.
– Jag vill inte köpa några av er heller, sa damen och la på luren.
Fortsättning följer senare i veckan.