ÄVEN KATTER TILL SALU

Folk ringer hem till Berra och vill köpa hundvalpar. Berra har inte annonserat ut några sådana, men han svarar ändå så gott han kan och pratar gärna en stund med dom som ringer. Och ibland försöker han övertala dem att skaffa katt i stället.

Helt nyligen ringde ännu en dam och sa att det gällde hundarna.

– Vov-vov, sa Berra.
– Förlåt? sa damen.
– Dom skäller lite här,sa Berra. Vänta så ska jag stänga dörren. Så där ja.
– Jo, det gällde hundarna, upprepade damen.
– Vov-vov, sa Berra.
– Nu hördes det igen, sa damen.
– Ja, sa Berra. Vänta så ska jag stänga ordentligt. Så ja, nu är det gjort.

 – Jo, hundarna alltså, sa damen.

– Mjau, sa Berra. Jam-jam.
– Har ni katter där också? sa damen.
– Nä, sa Berra. Men jag tog en liten jamare för en stund sedan.
– Förlåt? sa damen.
– Det behöver inte damen be om ursäkt för, sa Berra. Det är på mitt ansvar.
– Nu är jag inte med riktigt, sa damen.
– Jo, vi har katter här också, sa Berra. Får det lov att vara en liten kissemiss? Vad önskas det för sort? Vi har det mesta. Angora, perser, siames, svensk och norsk bondkatt. You name it.

Då blev det tyst i luren en lång stund, innan damen frågade försiktigt:

– Vad är det för skillnad på svensk och norsk bondkatt?

– Den senare jamar på norska, sa Berra. Den säger mjau-da i stället för bara mjau. Och så har den bättre ekonomi. Och är inte med i EU.
– Vad innebär det? sa damen.
– Den har finare halsband, sa Berra. Och så slipper den besvärliga djurtransporter. Dom svenska kör vi ut med lastbil till kunderna, men dom norska får åka Rolls Royce. Ska vi kanske slå till med en liten norsk kisse?
– Nej, sa damen. Det gällde hundarna.
– Javisst ja, sa Berra. Förtjusande varelser. Särskilt en. Han ligger stilla i knäet hela dagarna och bara spinner.
– Vad är detta, sa damen. Vem talar jag med egentligen?
– Mitt namn är Luke Skywalker, sa Berra. Men jag brukar kallas för Lucky Luke.

– Lucky Luke? sa damen.

– Ja, sa Berra. Vad vill du?
– Det är ju en seriefigur, sa damen.
– Ja, sa Berra. Jag hör att damen är både påläst och allmänbildad.
– Jag får nog tacka för mig, sa damen.
– Var så god, sa Berra.

Sedan ringde en man och frågade hur mycket valparna kostar.

– Vad ska du med hund till? sa Berra. Den är ju bara till besvär.
– Tycker du det? sa mannen.
– Ja, sa Berra. Den ska ut flera gånger om dan och pinkas och motioneras. Och sedan måste du borsta pälsen på den och klia den bakom öronen. Och allt du får tillbaka är några viftningar på svansen.
– Det var en konstig inställning hos en som säljer hundar, sa mannen.
– Och tänk på all dyr mat den slafsar i sig, sa Berra.

– Tja, sa mannen. Egentligen är det frugan som vill ha en.

– Frugan! sa Berra. Det ska du väl inte låta henne bestämma. Vad är du för en karl?
– Vi bestämmer allt lite båda två, sa mannen försiktigt.
– Är du inte herre i ditt eget hus? sa Berra.
– Man får väl ge och ta lite, sa mannen.
– Nä, nä, nä, sa Berra. Jag tror det är dags för dig att slå näven i bordet och visa att oss karlar kör man inte med.
– Så du vill inte sälja någon hund till mig? sa mannen.
– Det är inte fråga om det, sa Berra. Det handlar om att du ska visa att du är karl för din hatt och att ditt hem är din borg och där ska inget fruntimmer komma och tro att hon kan bestämma.
– Det var det värsta jag hört, sa mannen. Nu får det verkligen vara nog.
– Just det. Så ska det låta. Nu börjar det likna något, sa Berra, men då hade mannen redan ringt av.

.