FULL FART PÅ BERRAS KENNEL

Folk ringer hem till Berra och frågar efter hundvalpar. Antingen är dom inte riktigt kloka eller så slår dom fel nummer. Eller så har det blivit något annat fel någonstans.

De flesta som ringer börjar med att fråga vad det är för ras på hundarna.

– Det är väl inte så noga, sa Berra till en.
– Men är det blandhundar eller äkta? sa mannen.
– Det är äkta blandhundar, sa Berra.
– Av vilka raser? sa mannen.
– Tja, sa Berra. Det finns många konstiga hundraser. Vet du till exempel vad det blir om man korsar en chow-chow med en chihuahua?
– Nä, sa mannen tveksamt,
– En chow-chow-chihuahua, sa Berra.

Då blev det tyst en lång stund, innan Berra fortsatte:

– Vet du vad det blir om man dresserar den till att dansa lite latinamerikansk dans då?
– Nä, sa mannen ännu mera tveksamt.
– En cha-cha-cha-chow-chow-chihuahua, sa Berra.
– Såna har jag aldrig hört talas om, sa mannen.
– Det kan bero på att det är lite svårt att uttala, sa Berra. Man måste nog ha varit nykter i ett par generationer.
– Och det har du varit? sa mannen.
– Nä, men sen i lördags i alla fall, sa Berra.

Nästa samtal kom från en dam som också undrade om det var renrasiga hundar.

– Jag har inte hunnit titta efter så noga, sa Berra.
– Nu förstår jag ingenting, sa damen.
– Inte jag heller, sa Berra. Men det finns många konstiga mutationer i vår Herres hage och det gäller både djur- och växtriket. Vet damen till exempel vad man får om man korsar en banan med en ananas?
– Nä, sa damen.
– Bananas, sa Berra.
– Och vad har det med hundar att göra? sa damen.
– Ingenting, sa Berra. Men medge att det är intressant.
– Det tycker jag verkligen inte, sa damen.
– Vet damen vad det är som är gult och svart och hoppar mellan träden då? sa Berra.
– Nä, sa damen.
– En ekorre i träningsoverall, sa Berra. Fast det är ju en gammal historia, Från den tiden när alla träningsoveraller var svarta med ett gul band på axlarna.
– Jaha,sa damen.
– Vet damen vad det är som är gredelint och självlysande och hoppar mellan träden då? sa Berra.
– Nä, sa damen.
– En ekorre i en modern träningsoverall, sa Berra men då hade det redan sagt klick i örat på honom.

Sedan ringde en dam och sa att det gällde hundvalparna.

– Tja, sa Berra. Valpar och valpar.
– Är det stora hundar? sa damen.
– Det skulle man kunna säga, sa Berra. Aj!
– Vad var det? sa damen.
– Plats, Cesar! Plats!
– Vad är det som händer? sa damen.
– Han bet mig i benet, sa Berra
– Men det stod ju att det var valpar, sa damen.
– Nej, det här är en stor hund, sa Berra. Jättestor. Men han har varit valp.
– Vad konstigt, sa damen.
– Det är väl inte så konstigt, sa Berra. Först är dom små foster inne i hundmammans mage. Sedan kommer dom ut och blir valpar. Och sedan växer dom upp och blir stora hundar. Det är precis som hos oss människor. Fast vi är ju inte valpar utan barn innan vi blir stora.

– Men jag tyckte ni sa att det bara var en, sa damen.

– Det stämmer, sa Berra. Alla är sålda utom en. Och det är den värste. Han är stor som en häst. Och folkilsken. Ligg, Cesar! Nej, Cesar! Aj, aj, aj!
– Vad är det som händer? sa damen.
– Nu bet han mig i armen, sa Berra. Oj, vad det blöder.
– Då måste ni ringa efter ambulans, sa damen.
– Jag kan inte, sa Berra. Telefonen är upptagen,
– Då lägger jag genast på, sa damen och gjorde det.