Det har blivit dags för det avslutande
avsnittet i berättelsen om pilgrimsfärden till Smålands Jerusalem
och Stadsparksvallen i Jönköping.
Med den berömde optikern vid ratten,
redaktör A bredvid honom i framsätet samt kåsören och den
försynte bankmannen i baksätet hade delegationen nu nått Mullsjö.
Där möttes man av en representant för Jönköpings Södra.
Efter lunch på vägkrogen bar det av i
kortege in till Jönköping, där sällskapet först lade ner blommor
och höll en tyst minut vid Timpa Simonssons grav. Färden gick sedan
vidare till klubbhuset, där Timpas förgyllda vänstersko
beskådades.
Därefter var det dags att inta de
reserverade platserna på Stadsparksvallens läktare. Efter en
spännande match stod Södra som segrare med 3-1 trots att gästande
Degerfors haft väl så mycket av spelet.
Men delegationen enades om att så
länge bollen är rund är det ,målen som räknas och att man
absolut inte behövde skämmas för segern samt att 2-0-målet var en
riktig läckerbit.
– Nu ska det bli gott med andra
läckerheter på hemvägen, sa optikern och sneglade på redaktör A
som i händelse av seger hade lovat bjuda på kaffe med tilltugg på
Tre Älgar i Grästorp på återresan.
– Ja, sa redaktör A och satte sig in i
bilen. Ni får beställa vad ni vill ha. Jag bjuder. Ta tills ni
skäms!
Någon timme senare strömmade fyra
hungrig fotbollsfans in på Tre Älgar i Grästorp. När kåsörem
bara tog en ostsmörgås till kaffet sa redaktr A att det där blir
du inte mätt på och lastade på en macka till.
Sedan vände han sig till kassörskan
och utropade med hög röst så det hördes i hela lokalen:
– Jag ska betala för hela det här
rövargänget!
Kåsören lyckades inte ens smyga till
sig en liten arraksboll på egen bekostnad.
– Försök inte, sa redaktör A. Den
hade man fått äta upp i flera veckor. Och det hade säkert
berättats ännu längre om den snåle redaktören som inte betalade
hela kalaset trots att han hade lovat att bjuda. Den pojken får man
se upp med.
.jpg)
Notan slutade på 324 kronor och när
sällskaoet satte sig i bilen igen sa bankmannen:
– Nu känns det lite lättare att åka
vidare.
– Ja, sa redaktör A. Särskilt för mig
för min plånbok är tom.
TiHi
SvaraRadera