BRITTSOMMAR MED HJÄRNSLÄPP

När det blev dags för gren nummer två i mångkampen mellan kåsören och redaktör S hade de båda atleterna förflyttat sig till kåsörens uteplats intill den lilla stugan vid havet. Det handlade om frågesport med spelet om Nationalencyklopedin som underlag och åtta frågekort med tio frågor vardera att besvara.

De tävlande drog alltså åtta kort var ur leken och läste för varandra. Lottningen hade utfallit så att kåsören började med att ställa frågor. Han vände på första kortet och läste: Vad kan man också kalla indiansommar efter ett vanligt kvinnonamn?

– Brittsommar, sa redaktör S.

– Ja, vad skulle det annars vara, sa kåsören. Det var alldeles för lätt.

– Nästa fråga, sa redaktör S.

– Ja, den är ännu lättare, sa kåsören och läste: I vilket landskap ligger Sölvesborg?

– Blekinge, sa redaktör S.

– Och här kommer en sanslöst enkel: Vilka två herrar förknippar man med: ”Det är kanske bäst att man ger opp och lägger av och inser djungelns hårda lag, hänger sej i slipsen eller förorenar närmsta vattendrag”?

– Hasse och Tage, sa redaktör S.

– Du har åtta rätt av tio möjliga, sa kåsören. Nu hoppas jag du har dragit ett kort med lika lätta frågor för mig.

Redaktör S vände då på det första kortet och läste: Vad kallar man på svenska kvinnans ovarier?

– Det vet jag inte, sa kåsören. Men det låter som något i ett smyckesskrin. Eller så kanske det har med könsorganet att göra.

– Är det ditt svar, sa redaktör S.

– Jag chansar på könsorganet, sa kåsören.

– Då är det fel för det ska vara äggstockar, sa redaktör S.

– Det är väl ungefär samma sak, sa kåsören.

– Verkligen inte. Det får du inte rätt för, sa redaktör S och läste vidare: Vilken svensk regent introducerade en ny liturgi i den så kallade Röda boken?

– Det vet jag inte heller, sa kåsören. Men Gustav Vasa ändrade ju på många grejer inom kyrkan så det kanske var han.

– Johan III, sa redaktör S.

Sedan hjälpte det inte att kåsören visste att Pascal var den franske matematiker och fysiker som gav namn åt SI-enheten för tryck och mekanisk spänning eller att William Björneman-Petersson tog OS-guld i längdhopp 1920. Redaktör S hade ändå ryckt åt sig en ledning på 8-3 efter det första kortet.

Det hjälpte heller inte att resten av matchen blev nästan så jämn den kunde bli. Detta tidiga fempoängsunderläge låg som ett våtvarmt omslag över tävlingen och stressade kåsören så till den milda grad att han mot slutet även råkade ut för en black-out av gigantiskt format.

Frågan löd: Vad heter mannen som i en välkänd roman slåss mot väderkvarnarna i La Mancha?

– Det vet jag, sa kåsören och satt sedan tyst i en halv minut.

– Får jag be om ett svar, sa redaktör S till slut.

– Jag kommer inte på det, sa kåsören. Jag tror jag har fått hjärnblödning.

– Klockan går, sa redaktör S.

– Författaren var Cervantes och väpnaren hette Sancho Panza, sa kåsören.

– Och hästen hette Rosimunda, sa redaktör S.

– Det vet jag också, sa kåsören. Men när det gäller huvudpersonen har jag fått hjärnsläpp.

– Då får jag väl avslöja att han hette Don Quijote, sa redaktör S.

– Ja, det vet jag väl, sa kåsören. Men jag kom inte på det.

Resten av frågesporten kan vi dra en barmhärtighetens slöja över samt konstatera att redaktör S hade tagit ledningen med 2-0 i den numera till trekamp reducerade huvudtävlingen. Därmed borde hans försprång vara ointagligt inför den avslutande minigolfen.

– Men det är ju den som räknas, sa kåsören. Utan seger i golfen kan man inte kalla sig segrare över huvud taget.
Fortsättning i morgon.